Ibland hör jag kommentarer eller läser saker som sedan ligger och gror inom mig. Oftast så släpper jag dem fria igen och allt som oftast så hinner jag inte reflektera och än mindre skriva om det.
Den senaste tiden har jag dock tänkt på detta med den egna viljan och kraften och hur mycket, eller lite, som man kan styra med sina egna tankar.
Exempel 1: Jag läste om cancersjukvården i Västra Götaland för inte så länge sedan och jag har för mig att det var en hel bilaga som handlade just om ämnet cancer. I en artikel stod det uppräknat flera saker som man kunde göra för att undvika cancer, så som att äta rätt, motionera, aldrig röka, tänka positivt o.s.v. Jag tänkte på alla, unga som gamla, som drabbats av cancer och som kanske gjort precis allting rätt, men ändå drabbats.
Olika sorters cancer kan ha olika sorters riskfaktorer bakom, men det var skrivet så generellt och gällde allt som hade med cancer att göra. Ja, förutom faktafelen så hakade jag upp mig på detta med att tänka positivt. Vilket hån för dem som drabbats att säga att man kan slippa cancer genom att tänka positivt!
Exempel 2: En gammal bekant, som jag tycker mycket om, fällde en välmenande kommentar till mig nyligen. En riktigt klassiker som de flesta som kämpat för att få barn säkerligen har fått höra. När han fick reda på att vi fått Vilja, som blev till på egen hand, så sa han att detta kan ju hända när man har slutat att tänka på att få barn. Nja, sa jag som lärt mig att berätta om att jag faktiskt har en hormonrubbning som gör att jag har fertilitetsproblem, men att vi var ju givetvis mycket tacksamma över att det hänt spontant. Diplomatiskt anpassat svar som passar i sociala sammanhang. Jag förstår ju att hans kommentar bara var i välmening.
Vad jag egentligen skulle vilja säga är att om man inte kan få barn, så är det absolut bästa att ta reda på fakta och kolla upp vad som kan ligga bakom infertiliteten. Om ens bil är svårstartad så får man väl aldrig höra kommentarer från någon att du ska se att om du slutar att tänka på det, eller köper en annan bil (adoption), så startar den nog så småningom. Nej, istället är det mest logiska att ta bilen till en verkstad och kolla upp vad som kan ligga bakom. Att säga att man ska sluta tänka på det antyder ju att man med sin egna viljas kraft helt plötsligt kan bli gravid... om jag slutar att tänka på det!
Exempel nr 3: En väninna, som jag också tycker mycket om är väl bäst att skriva, berättade om sin andra graviditet där hon lyckligtvis sluppit känna av foglossningar. Enligt henne så hade hon sluppit foglossninger helt enkelt för att hon inte hunnit med att känna av dem. Nja, sa jag igen, och skojade om mina egna svåra foglossningsbesvär som jag haft med alla barnen. Det hade varit skönt om det hade varit så enkelt att man inte hade tid att känna efter. Men hon stod på sig att det var för att hon inte hann att känna efter.
Jag kunde ha blivit mycket provocerad där för det kan ju lätt tolkas som att mina egna foglossningar där jag var tvungen att gå på kryckor endast har varit psykiska besvär då jag tydligen har haft tid att tänka på dem. ;-) Sjukvården har velat sjukskriva mig tidigare än vad jag själv har velat vid varje graviditet och det är ju skönt att ha i ryggen när man hör sådana här kommentarer. Vad som fascinerar mig mest återigen är dock detta med den egna tankekraften. Om man inte har tid att tänka på någon fysisk åkomma så existerar den inte?
Jag undrar om man har tänkt igenom sin egen livsåskådning eller om orden som sägs oftast bara är helt tanklösa? Exemplen ovan är bara ett axplock ur min egen verklighet, men hur ofta sker det inte överallt, dagligen? Mig själv inberäknat hur medveten jag än är.
Tror man att det är Guds vilja, ödet eller ens egen tankekraft som styr i livet? Man kan vara kristen, agnostiker (varken troende eller ateist), ateist, humanist, kristen humanist, marxist, existensialist o.s.v. Jag undrar hur många som är medvetna om vad de själva förmedlar till andra med sina kommentarer och om det verkligen är deras livsåskådning?
Att kunna styra mycket i sitt liv med sina egna tankar är en del av existensialism. Populärt förenklat till frasen "Var och en är sin egen lyckas smed". Men inte ens existensialism försvarar cancer, infertilitet eller fysiska åkommor som att de går att styra över med sina egna tankar. Ett bra tankesätt för existensialismen är att var och en är sin egen kapten på sin egen skuta, men även som kapten är man tvungen att väja för kobbar och skär. Kobbar och skär är bildligt talat det oundvikliga, som t.ex. sjukdomar och död. När kaptenen styrt förbi kobbar och skär så är det upp till kaptenen att ta ut bästa kursen igen. Existensialism mycket enkelt förklarat, men den är givetvis inte så svart eller vit.
Jag tror jag ska anamma den senaste trenden med superkrafter för det verkar vara väldigt enkelt. Det kan man väl ha som livåskådning? Att världen och händelser styrs av superkrafter? På TV och film syns dessa människor med olika slags superkrafter överallt just nu och jag själv känner mig allt som oftast som Superwoman här hemma med tre små barn, sömnbrist, tidsbrist och diverse olika trollerikonster för att få vardagen att gå ihop. Superkrafter antas man ofta ha från vissa i omgivningen också där man förväntas klara allt.
Superwoman... så får det bli. Med superkrafter kan jag styra allt. Vad är din livsåskådning?
EliSabeth
Vilda slog mig med hästlängder i flipperspelet.
Inlägg
