onsdag, november 25, 2009

Vårt lilla mirakel växer


Tusen tack för alla fina gratulationer och tumhållningar till miraklet i magen! Det värmer oerhört!

Den lilla eller lille i magen växer som den ska och jag känner små rörelser varje dag nu. Graviditeten har hunnit bli mellan 17-18 veckor lång nu, men mera tidsbestämt med bf-datum blir det efter det stora ultraljudet 3 december.

Den här graviditeten är inte lätt. Jag har varit så trött så trött så trött... Två barn hemma varav den ena fortfarande inte sover på nättterna, vanlig graviditetströtthet, foglossningar som kommer mer varje dag, heltidsarbete, ideellt arbete med Spädbarnsfonden och den ständiga följeslagaren ORO. Självklart åtföljt av glädje och hopp att det här lilla miraklet blev till och glädjen över mina barn hemma. Oro och hopp är två starka känslor som vandrar hand i hand, liksom det gjort under mina tidigare graviditeter.

Den här gången har jag gjort något jag inte ens behövt göra under graviditeterna med *Vendela*, Vilda, *Vega* och Ville. Jag var så orolig förra veckan över att jag inte känt liv i magen på flera dagar och oron höll på att äta upp mig och höll mig vaken på nätterna. Jag beslutade då att åka in akut och be att få göra ett ultraljud för att se att allt stod rätt till. Ett erbjudande som barnmorskorna alltid har sagt finns för mig med min bakgrundshistoria och nu tog jag dem på orden. Jag blev väl bemött och ett ultraljud visade en levande krabat med tickande hjärta. Gråten kom när spänningen släppte...

De två väninnor som väntade barn samtidigt som mig har båda fått missfall. Den ena så sent som häromdagen och de båda har också erfarenheten av att tidigare ha mist barn. Jag är så ledsen för deras skull. Detta tillsammans med att det var i vecka 16-17 som *Vega* upptäcktes död i min mage, s.k. Missed Abortion, har ju inte direkt underlättat min oro.

Graviditeten är nu märkbar på flera olika sätt. Både kroppsligt med mage och foglossningar men också inför planering för framtiden. Planering av lägenheten, planering av sjukskrivning från arbetet, planering för att avrunda mina ideella engagemang i Spädbarnsfonden (ett stort beslut taget) o.s.v. Denna planering och framtidstänkande är nödvändigt men också skrämmande. Händer det något nu så är det så mycket i livet som blir omkullkastat och jag har redan varit där i livet två gånger.

Oro och hopp... Jo, det finns mycket hopp och glädje också :-) Jag har t.o.m. vågat pratat om köp av syskonvagn och kikat efter det här barnets graviditetssymbol i barnaffärer. *Vendela* hade Nalle Puh, Vilda Spöket Laban, *Vega* Barbapapa och Ville Bamse. Kanske att det lutar åt Mumintrollen den här gången? Det finns så söta saker och kläder inte bara med Mumintrollen utan också den lilla svarta håriga varelsen vars namn jag glömt och Lilla My som finns med i sagorna om Mumintrollen. Storleksmässigt påminner jag nog själv om utseendet hos ett Mumintroll just nu.

Kram/Elisabeth

Elisabeth på museum?


Idag fyller jag hela 38 år och jag har blivit firad med frukost på sängen och ikväll så ska mina föräldrar komma och vara barnvakter. Peter och jag ska ha en vuxenkväll med bio och restaurangbesök för första gången sedan Vilda föddes. Det kanske är på tiden...

Jag kan inte fatta att jag fyller 38 år! Det var ju nyss som jag hittade på tonårsbus och andra saker som man inte kan skriva i en offentlig blogg om... När jag pratar med vänner inser jag att vi talar om tidsbegrepp som att för 20 år sedan så gjorde vi det och det, kommer du ihåg? Eller ännu värre... Vi pratar om våra hälsoproblem också! Det skiljer alltså inte mycket på mig och de äldre människor som jag delade väntrum med i väntan på att distriktssköterskan skulle ta mina stygn efter bortopererandet av mina födelsemärken på magen häromdagen.

Som grädde på moset så har Mölndals museum börjat att annonsera efter 70-talsminnen och 70-talssaker inför deras 70-talsutställning nästa vår. Jag har med andra ord blivit så gammal att jag nu passar på museum också!!!

"Mölndals museum har just påbörjat dokumentationsarbetet inför nästa stora utställning om 1970-talet. Vi behöver hjälp att hitta typiska 1970-talssaker och foton från vardagslivet i Mölndal, Kållered och Lindome.

Fred i Vietnam, militärkupp i Chile och Baader-Meinhofligan härjar i Tyskland.I Sverige får vi färg-TV och lag om 40-timmars arbetsvecka. El, bensin och olja ransoneras och McDonalds öppnar sin första restaurang i Stockholm. Vi går "Vilse i pannkakan" och lyssnar på "Älgarna demonstrerar".

I huvudstaden protesterar man mot att almarna i Kungsträdgården skall fällas för att bereda plats för en tunnelbanestation. I Mölndal protesterar man mot att Kvarnbyn hotas av en trafikled. Mölndals centrum byggs och Gamla riksvägen ersätts av motorvägen genom Mölndal.

Men vad gjorde du på 1970-talet? Har du kvar dina utsvängda V-jeans, slitna träskor, slimmade skjortor, kortkorta kjolar, långvästar, Palestinaschal eller glittriga platåskor? Har du foton eller film från 1970-talets vardagsliv - familjen i TV-soffan, kompisarna på fotbollsturnén, barnen som leker, husvagnssemestern, gänget som demonstrerar, den nybyggda villan eller rockbandet som tränar?

Vi är intresserade av det mesta! Hör av dig till museet om du har föremål, foton eller film att låna ut till utställningen och berätta om dina egna minnen från 1970-talet. Välkommen med ditt 70-talsminne."

http://www.molndal.museum.se/


Kram från museiföremålet Elisabeth som mycket väl minns sina älskade målade träskor och "Älgarna demonstrerar".