torsdag, april 21, 2011

Påskhälsning


Vi önskar er en så fin påsk som det bara går!

Elisabeth & Peter

Vilda, Ville & Vilja

Vendela & Vega i våra hjärtan

onsdag, april 06, 2011

Jag känner livet inom mig...

Jag känner livet inom mig, som farbror Nilsson (Allan Edwall) i Madicken sa.

En del av mig gläds åt så små saker som att se barnens ytterkläder på krokarna i hallen eller att ha djupa samtal om daggmaskars liv och död. Goa knubbiga barnkroppar att borra näsan i och kittla tills barnen kiknar av skratt. Jag fick mina barn till sist! Mina mirakel!

En annan del av mig saknar min pappa mycket och sorgen kommer fram när det närmar sig hans födelsedag och årsdagen av hans död. Där finns också mycket oro över min nära anhörigs hälsa fastän operationen gick bra. En speciell vän har problem med sitt hjärta men det verkar ordna sig... och en annan speciell vän har precis fått ett cancerbesked. Båda vännerna är runt min ålder och har båda mist barn. Mitt hjärta blöder eller vad ska man skriva som passande och beskrivande ord?

Livet är verkligen oförutsägbart och där finns ingen rättvisa. Människor som redan drabbats av djupa sorger går inte fria från att drabbas igen. När Vendela dog var det flera som sa just detta att nu kan det inte hända igen. Vi hade haft vår beskärda del. Sedan höll Vilda på att dö vid förlossningen och sedan dog Vega i min mage. Nu hör jag det inte lika ofta längre.

Mycket tid i mitt liv har lagts på att få barn. Mycket tid och oro, för resten av livet, kommer jag alltid att ha om mina barns hälsa och om deras framtid. Men julen 2008 fick jag också oron över min egen hälsa. Det var då jag fick blodförgiftning och blev inlagd på sjukhus på självaste julafton kl.15.00. Jag blev gipsad för att inte kunna röra armen och fick dropp med en hästkur av antibiotika i tre dygn. En sjuksköterska sa att jag hade goda chanser till överlevnad om de hittade rätt sorts antibiotika och för att jag var förhållandevis ung.

Självklart hade jag inte trott att jag var odödlig innan, men när allt sätts på sin spets och blir allvar är det många tankar som hinner tänkas. Kanske var det blodförgiftningen, mitt bagage, min ålder och erfarenheter men där finns nu också en rädsla för min egen hälsa. Tänk om jag får cancer i äggstockarna efter alla hormonbehandlingar? Tänk om jag får cancer för att jag varit en rökare för snart 10 år sedan? Tänk om, tänk om, tänk om... Rädslan gäller inte så mycket mig själv utan jag kan ju inte lämna mina barn!

Jag går inte omkring och oroar mig hela tiden. Det gör jag inte. Jag försöker verkligen att njuta av livet och dess här och nu för det är det enda vi har. Men ibland är det svårt att balansera allt i livet. Jag har inte det där skyddsskalet att "Det drabbar andra men inte mig" och det känns som om jag aldrig kan få det åter. Det är både på gott och ont. Jag är också medveten om att ifall jag skulle drabbas på riktigt av svår sjukdom med oviss utgång, så känns dessa rader säkert futtiga. Då skulle jag nog verkligen få veta vad oro är.

Ganska ofta säger jag till Vilda, när hon pratar om sin saknad efter sin morfar, att man kan vara både ledsen och glad på samma gång. Precis så känns det när hjärtat oroar sig inombords samtidigt som man skrattar åt barnens tokerier. Jag är så tacksam över mina barn som både tar och ger energi. När vi letar daggmaskar att rädda på gångbanan så känner jag livet inom mig.

/Elisabeth

Dagens drama

Idag har jag haft dagens drama på väg till förskolan.

Vilda, snart 6 år, ömmade för alla stackars halvdöda maskar på marken och gick t.o.m. på tå för att undvika att trampa på någon. Mig tvingade hon att köra hinderbana med barnvagnen på gångbanan. Förbipasserande hade nog väldigt roligt. Ville, snart 3 år, stampade resolut på alla maskar han hann med.

När vi kom till förskolans grind mötte vi två unga kvinnor på väg ut. De skrattade gott åt Ville som klafsade i vattenpölen av hjärtats lust och de sa högt hur underbart det skulle vara att vara barn igen. Jag undrar hur de skulle ha tagit det om Vilda bett dem att plocka upp daggmaskarna i nöd för hand.

/Elisabeth

lördag, april 02, 2011

Star Wars-glass bara för pojkar?

Pressrelease på Triumfglass hemsida 2011-03-01 http://www.triumfglass.se/pressreleaser_xx11.php

"Årets glassiga nyheter med Triumf! Nu är de äntligen här!

Våren närmar sig och snart kan vi njuta av glass i solskenet. Nedräkningen har börjat.

Den här säsongen har vi lagt extra kraft på produktutvecklingen och breddat vår smakpanel med några yngre förmågor, Victoria 11 år, William 8 år och lilla Nova 4 år.

Nyheten HELLO KITTY har vi anpassat för de lite yngre barnen. Glassen trycks upp ur sin cylindriska förpackningsform - mindre kladd och mer lek! Missa inte finalen… En rosa visselpipa som pinne, kanske blir det 2011 års svar på Vuvuzelan? Här har vi fokuserat på enkla smaker, en vaniljglass med jordgubbssylt kort och gott.

STAR WARS blir säkert både små och stora pojkars favorit! Men alla är såklart välkomna, vuxna som barn. Eftersom varumärket blivit kultförklarat kan det tänkas att en och annan STAR WARS fan får upp ögonen för den här glassen. En vaniljglass med mjuk och krispig saltlakrits. En smakrik glass!"


Hur tänkte Triumfglass här egentligen? Inte nog med att det bara är yngre barn som kommer att gilla Hello Kitty-glassen utan Star Wars-glassen kommer att bli pojkarnas favorit? De skriver att alla är såklart välkomna, vuxna som barn. Välkomna till vad? Att tycka om glassen? Men bara om du är av rätt kön då eller?


Det är så illa skrivet att man kunde tro att det var ett aprilskämt... men det är det inte. Illa skrivet både med syftningsfel och särskrivning men framför allt är det genusfrågan. I dagens upplysta Sverige så kämpar vi fortfarande med genusfrågor. Halvnakna tjejer i verktygsreklam, aktiva pojkar och passiva flickor, pojkar med bilar och flickor med dockor, tuffa och coola killar och duktiga och söta flickor, rymliga storlekar och slitstarka pojkkläder att leka i och söta, tajta och ömtåliga flickkläder... Ja, listan är längre än så och nu har det även spritt sig till glassen!


Ska inte en tjej kunna välja Star Wars-glass om hon gillar lakrits och en kille Hello Kitty-glass om han gillar jordgubb? Är det skillnad på smaklökarna mellan könen? Ska inte en tonårstjej kunna välja Hello Kitty-glassen eller är hon för gammal då? Jag som vuxen väljer givetvis vilken glass jag vill. Det blir också jag som vuxen förälder som får stå och förklara vid glassdisken för mina barn att min dotter visst kan välja pojkglassen och min son visst kan välja flickglassen om han vill.


Att barnkläder och barnleksaker är extremt könsuppdelade är dåligt, men där kan jag förstå vinstintresset som ligger bakom. Inte ursäkta, men förstå varför de gör som de gör. Könsuppdelade kläder och leksaker säljer mer. Men att glass skulle kunna sälja mer för att de riktar sig till olika kön tycker jag onekligen är mycket klantigt tänkt. Nej, det här är dåligt publicitet för Triumfglass och jag hoppas fler negativa kommentarer når fram till företaget så att de ändrar sin marknadsföringstext illa kvickt.


I Aftonbladet 23 mars 2011 skrev Svante Lidén om Socialdemokraternas nye ledare Håkan Juholt som provsmakade glass. Svante skrev en rolig artikel med flera knorrar angående både GB-glass och Triumfglass. Han skrev också om Star Wars-glassen men missade faktiskt att den bara var för pojkar. Så vanligt är det överallt med det skeva genustänket att t.o.m. en kritisk och duktig journalist inte ens reagerar över Triumfglass klavertramp i genustänkandet. http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article12771423.ab


I dagens Göteborgs-Posten på Graffiti-sidan är det en ung reporter, Emma Ullberg, som också reagerat över Triumfglass skeva genustänkande. Hon skriver många kloka och tänkvärda ord. http://graffiti.gp.se/personligt/1.589980


Sprid gärna denna information vidare så att Triumfglass ändrar sin marknadsföring och får sig en tankeställare angående könsuppdelningen. Man kan bry sig om både jordskalvsoffren i Japan och Star Wars-glass bara för pojkar samtidigt. Det ena utesluter inte det andra. Jag vill inte ha mina barn låsta i olika gammaldags, förutbestämda och cementerade könsroller om det går att undvika. Jag vill att de fritt ska få välja vilken glass de vill äta själva.


/Elisabeth