Tusen tack för alla fina gratulationer och tumhållningar till miraklet i magen! Det värmer oerhört!
Den lilla eller lille i magen växer som den ska och jag känner små rörelser varje dag nu. Graviditeten har hunnit bli mellan 17-18 veckor lång nu, men mera tidsbestämt med bf-datum blir det efter det stora ultraljudet 3 december.
Den här graviditeten är inte lätt. Jag har varit så trött så trött så trött... Två barn hemma varav den ena fortfarande inte sover på nättterna, vanlig graviditetströtthet, foglossningar som kommer mer varje dag, heltidsarbete, ideellt arbete med Spädbarnsfonden och den ständiga följeslagaren ORO. Självklart åtföljt av glädje och hopp att det här lilla miraklet blev till och glädjen över mina barn hemma. Oro och hopp är två starka känslor som vandrar hand i hand, liksom det gjort under mina tidigare graviditeter.
Den här gången har jag gjort något jag inte ens behövt göra under graviditeterna med *Vendela*, Vilda, *Vega* och Ville. Jag var så orolig förra veckan över att jag inte känt liv i magen på flera dagar och oron höll på att äta upp mig och höll mig vaken på nätterna. Jag beslutade då att åka in akut och be att få göra ett ultraljud för att se att allt stod rätt till. Ett erbjudande som barnmorskorna alltid har sagt finns för mig med min bakgrundshistoria och nu tog jag dem på orden. Jag blev väl bemött och ett ultraljud visade en levande krabat med tickande hjärta. Gråten kom när spänningen släppte...
De två väninnor som väntade barn samtidigt som mig har båda fått missfall. Den ena så sent som häromdagen och de båda har också erfarenheten av att tidigare ha mist barn. Jag är så ledsen för deras skull. Detta tillsammans med att det var i vecka 16-17 som *Vega* upptäcktes död i min mage, s.k. Missed Abortion, har ju inte direkt underlättat min oro.
Graviditeten är nu märkbar på flera olika sätt. Både kroppsligt med mage och foglossningar men också inför planering för framtiden. Planering av lägenheten, planering av sjukskrivning från arbetet, planering för att avrunda mina ideella engagemang i Spädbarnsfonden (ett stort beslut taget) o.s.v. Denna planering och framtidstänkande är nödvändigt men också skrämmande. Händer det något nu så är det så mycket i livet som blir omkullkastat och jag har redan varit där i livet två gånger.
Oro och hopp... Jo, det finns mycket hopp och glädje också :-) Jag har t.o.m. vågat pratat om köp av syskonvagn och kikat efter det här barnets graviditetssymbol i barnaffärer. *Vendela* hade Nalle Puh, Vilda Spöket Laban, *Vega* Barbapapa och Ville Bamse. Kanske att det lutar åt Mumintrollen den här gången? Det finns så söta saker och kläder inte bara med Mumintrollen utan också den lilla svarta håriga varelsen vars namn jag glömt och Lilla My som finns med i sagorna om Mumintrollen. Storleksmässigt påminner jag nog själv om utseendet hos ett Mumintroll just nu.
Kram/Elisabeth
Den lilla eller lille i magen växer som den ska och jag känner små rörelser varje dag nu. Graviditeten har hunnit bli mellan 17-18 veckor lång nu, men mera tidsbestämt med bf-datum blir det efter det stora ultraljudet 3 december.
Den här graviditeten är inte lätt. Jag har varit så trött så trött så trött... Två barn hemma varav den ena fortfarande inte sover på nättterna, vanlig graviditetströtthet, foglossningar som kommer mer varje dag, heltidsarbete, ideellt arbete med Spädbarnsfonden och den ständiga följeslagaren ORO. Självklart åtföljt av glädje och hopp att det här lilla miraklet blev till och glädjen över mina barn hemma. Oro och hopp är två starka känslor som vandrar hand i hand, liksom det gjort under mina tidigare graviditeter.
Den här gången har jag gjort något jag inte ens behövt göra under graviditeterna med *Vendela*, Vilda, *Vega* och Ville. Jag var så orolig förra veckan över att jag inte känt liv i magen på flera dagar och oron höll på att äta upp mig och höll mig vaken på nätterna. Jag beslutade då att åka in akut och be att få göra ett ultraljud för att se att allt stod rätt till. Ett erbjudande som barnmorskorna alltid har sagt finns för mig med min bakgrundshistoria och nu tog jag dem på orden. Jag blev väl bemött och ett ultraljud visade en levande krabat med tickande hjärta. Gråten kom när spänningen släppte...
De två väninnor som väntade barn samtidigt som mig har båda fått missfall. Den ena så sent som häromdagen och de båda har också erfarenheten av att tidigare ha mist barn. Jag är så ledsen för deras skull. Detta tillsammans med att det var i vecka 16-17 som *Vega* upptäcktes död i min mage, s.k. Missed Abortion, har ju inte direkt underlättat min oro.
Graviditeten är nu märkbar på flera olika sätt. Både kroppsligt med mage och foglossningar men också inför planering för framtiden. Planering av lägenheten, planering av sjukskrivning från arbetet, planering för att avrunda mina ideella engagemang i Spädbarnsfonden (ett stort beslut taget) o.s.v. Denna planering och framtidstänkande är nödvändigt men också skrämmande. Händer det något nu så är det så mycket i livet som blir omkullkastat och jag har redan varit där i livet två gånger.
Oro och hopp... Jo, det finns mycket hopp och glädje också :-) Jag har t.o.m. vågat pratat om köp av syskonvagn och kikat efter det här barnets graviditetssymbol i barnaffärer. *Vendela* hade Nalle Puh, Vilda Spöket Laban, *Vega* Barbapapa och Ville Bamse. Kanske att det lutar åt Mumintrollen den här gången? Det finns så söta saker och kläder inte bara med Mumintrollen utan också den lilla svarta håriga varelsen vars namn jag glömt och Lilla My som finns med i sagorna om Mumintrollen. Storleksmässigt påminner jag nog själv om utseendet hos ett Mumintroll just nu.
Kram/Elisabeth
Inlägg
Är det Stinky som du tänker på? Jag gillar honom för han är ungefär lika busig som vår lilla Heffaklump. :) En Heffaklump som annars är född den 080808 precis som er kille! Det var den vägen som jag hittade din blogg nångång i början av hösten. Men eftersom det inte skrivs så jättemycket här, så har jag inte kommenterat nåt inlägg förrän nu. Grattis till den växande magen! Klart att du är orolig efter allt vad ni har gått igenom. Men jag antar att MVC håller extra bra koll på både dig och magen, så allt kommer säkert att gå bra den här gången! Ledsamt med det som ni har genomgått tidigare och dina väninnor nu. Ibland är livet himla orättvist och svårt att förstå.
SvaraRaderaGrattis också till den nyblivna 38-åringen! Det är väl en ganska bra ålder eller...? Jag undrar av den orsaken att jag också fyller 38 snart, om bara två veckor. Kusliga tanke. ;-) Annars så bor jag på andra sidan viken, närmare bestämt i södra Finland. Det finns fyra barn i vår familj varav Heffaklumpen är minstingen som håller igång oss andra. :) Eller två barn, en tonåring och en vuxen kan man väl hellre säga om vår barnaskara. Spridda skurar för det har alltid varit 6-7 år mellan varje graviditet. Jag har också en blogg men det är skyddad. Fast vill du ha en inbjudan så är det bara att säga till! Den bloggen handlar mest om lillbusen i vår familj.
Klappa magen och sköt om dig!
Åhh det är Stinky du tänker på, fast han har en lite elak läggning.. Det finns många fina figurer i Mumintrollen. Själv gillar jag Hemulen och mårran.. Och lilla My förstås (tänker på Elsa) Så skönt att höra att du och nr 5 mår bra och tar dig tid att kolla upp saker vid minsta oro, fortsätt så ;o) Nu hoppas jag på att kunna följa även denna utveckling via dina välskriva berättelser på den sida.. Många varma kramar
SvaraRaderaBifogar en länk till något som kan roa lite:
http://www.vetgirig.nu/quiz-797/Mumintrollen/
Kramar Boel
Så bra att du åkte in och kollade. Skönt att allt var bra. KRAM!
SvaraRadera