måndag, januari 18, 2010

The brown star story

Not long ago, astronauts found in the heavens gaseous celestial bodies-clouds of cosmic dust-which they think have finally answered the mystery of what exists between the small things in the universe, like planets, and the bigger things, like the sun.

They call the cosmic dust "brown dwarfs" or "prestars," because although brown dwarfs have all the same elements to become a star, for some reason they never did.

All stars go to live full lives, from their hot, bright white dwarf stage to their aged, cooler and
dimmer, red giant stage. But "brown stars" only go so far. Instead of being born to live a normal star's life, they remain cool and dim, hiding in the heavens, sprinkled in clusters among the other stars, one hundred fifty years from earth.

But like our babies, their role in the universe are very important. In fact, sciencetists believe they serve as a link between the small things and the big things, holding the universe together; a mid point between the beginning and ending of our universal story.

As we grieve our babies who died before reaching the stardom of their earthly lives, perhaps we can find comfort in the possibility that they are designated for this very special, universal role.

Energized by our love, they are the guardians of our memories of what was and our dreams of what someday may be.

As we look to the heavens, seeking answers, we send messages of our love to our "brown star" babies.

by Kim Steffgan

2 kommentarer:

  1. Hej på dig=) vad glad jag är att jag hittat hit. Är alltid lika kul att hitta andra inspirerande bloggar...jag skriver mycket om
    mat, inredning, mode och livet som ung fru och tvåbarnsmamma, men det är ju minst lika kul (om inte roligare) att läsa det andra skriver!

    Massa kramar
    /Erica

    ps: eftersom jag hittat hit känns det ju inte mer än rätt att ge dig möjligheten att se vem jag är, gillar själv inte anonyma kommentarer, hihi...ds

    http://erica.myshowroom.se

    SvaraRadera
  2. Anonym8:18 em

    Lämnar ett litet tass avtryck på att jag varit här.Fin filosofi ..."brown star" babies ..Men fortfarande svårt att tro/tänka att det finns en mening med att förlora sitt barn..Men det är kanske för att det är så nyligt för vår del,visst går livet vidare och vi med det..Men det gör ont,såå själsligt ont..Skönt att läsa här inne för det ger bevis på att man kan överleva..Du är verkligen otroligt stark!!!Önskar dig och din familj allt det bästa..
    //M.Aras

    SvaraRadera