Tiden

Tiden går fast samtidigt som den för alltid har stannat...

Idag är det 6 månader sedan som pappa dog. Tiden stannade den dagen men har ändå fortsatt. Ibland känns det som en livstid sedan och ibland som en sekund sedan. Det är väl sorgens kännetecken. I dagarna tar jag också farväl av mitt barndomshem. Jag står där i det som var mammas och pappas vardagsrum och tittar ut över Stensjön och Rådasjön där hela min uppväxt ryms. I det oundvikliga så blir det bra att mamma flyttat nära oss så att vi kan stötta henne, men det är också ett farväl av det som en gång varit. Jag saknar att kunna ringa pappa och fråga saker och det känns så tungt att han inte fick se sina barnbarn växa upp.

Älskade farmor som jag stod så nära. Idag är det hennes födelsedag och hon skulle ha fyllt 85 år. Istället har hon varit borta i drygt 3 år. Det var alltid hon och jag. Hon och jag som fyller år med en dags mellanrum. Hon och jag som spelade spel och pusslade under hela min barndom. Hon och jag som åkte på alla utflykter. Hon och jag som åkte till minneslunden och graven och tände ljus för våra barn. Vi delade så mycket och jag saknar henne! På bara några år så försvann farfar, faster, farmor och nu min pappa. Hela deras familj borta. Det är svårt att förlika sig med den verkligheten. Jag vet att de vita fjädrarna är hälsningar från min farmor. Hon fattas mig!

För tre år sedan satt jag i väntrummet på Fertilitetscentrum Carlanderska och väntade på att våra sista provrörsbefruktade ägg skulle tina upp för att återinsättas. Vårt första ivf-försök misslyckades, vårt andra lyckades och blev Vega som tyvärr dog och vårt tredje försök blev hela 17 ägg, men inget klarade sig hela vägen till att återinföras. Vårt sista hopp stod till dessa två frysta äggen (blastocyster) som hade blivit till samtidigt som Vega blev till. Läkaren kom till mig och sa tyvärr. Det första upptinade ägget klarade sig inte, men jag skulle vänta ca 20 minuter för att se ifall det andra ägget skulle kunna klara sig för att återinsättas. Det var de längsta 20 minuterna i mitt liv. Jag försökte hålla hoppet uppe och hoppades att det skulle betyda tur att det råkade vara farmors födelsedag. Det ägget blev Ville!

Imorgon är det min födelsedag. Mina älskade barn håller mig ung samtidigt som jag kan känna mig som 100 år i kropp och själ ibland. Jag är så djupt tacksam över att de kom! Alla mina barn! Jag behöver inga andra födelsedagspresenter för resten av mitt liv.

MiniMello 2010

Glada kompisarna L, Vilda och E med sina MiniMellos.

Alicka Hejarklack, Pia, Isabella, Prinsessan Lingontuva samt Lisabella.



För er som missat MiniMello 2010 så är det en variant av MiniMelodifestivalen i SVT:s barnprogram Bolibompa. Melodifestivaldeltagarna är skapta av toarullar och mycket fantasi. L, Vilda och E showade och sjöng sin favoritlåt "Bom bom bom" med Mia och Pia.

MiniMellos sätter igång kreativiteten hos både barn och vuxna så börja samla toarullar redan nu. Det är så roligt att se barnen så stolta över sina skapelser!

Strumpbyxor till min man

Idag har jag fått dagens märkligaste telefonsamtal och det var från min man.

"Har du ett par nylonstrumpbyxor som jag kan få låna av dig att ha på mig imorgon?"

Det är någon slags vadslagning på hans jobb. Har ju i och för sig hört förr att det är många män som är strumpbyxemodeller och Peter har ju faktiskt långa snygga spiror... :-)

Vad ska man bli när man blir stor?

Ibland kommer tankarna på vad man sysslar med i livet och på vad man kan tänkas pyssla med i framtiden. Gör man rätt saker? Ska man bygga vidare på något man kan? Satsa på sin hobby?

I gårdagens Metro fanns en lång artikel med frågeformulär. Först ett test för att se ens analytiska och logiska förmåga och sedan flera frågeställningar. Sedan kunde man se vilken kategori man kunde tänkas tillhöra t.ex. visionären, nätverkaren, analytikern eller entreprenören. Jag tyckte det såg roligt ut och testade mig själv litegrann. Det logiska testet klarade jag snabbt och glatt läste jag vidare i texterna och tyckte att lite av varje stämde på mig. Men... efter en stund insåg jag att det var en annons som eftersökte unga studenter till arbetsmarknaden. Jag är tydligen redan gammal och passé.

Jag har inga planer på att byta arbete nu, men visst kan jag känna mig gammal när jag inser att det snart är försent för att studera mera för att det finns åldersgräns på att få beviljat studielån.

Tur att det finns Facebook med allehanda udda och roliga tester ifall man vill fördriva tiden som man inte har :-) "Vem bor i din soptunna?", "Vilken Astrid Lindgren-figur är du?", "Vad heter dina bröst?", "I år kommer tomten med........?" och "Vad ska du bli när du blir stor?" Vad gjorde man i livet innan dessa tester dök upp? Skämt åsido så hoppar jag över de flesta testerna, men idag trillade jag dit på "Vad ska du bli när du blir stor?" och jag fick med mig Peter på att testa han också.

Mitt svar var inte så dumt. Projektledare för Ishotellet i Jukkasjärvi. Jag tror jag skulle passa som projektledare, jag gillar kylan och är fascinerad av ishotellet och alltid drömt om att få åka dit och fotografera.

Peters svar är dock mest fascinerande! Vad ska du bli när du bli stor- apparaten har luskat fram att Peter ska bli präst! Jag har mycket svårt för att se framför mig Peter ateisten som präst, men sanningen är att han minst två gånger blivit misstagen för att vara präst i olika sammanhang och det är något vi skämtat om hemma ibland. Vem vet? Han kanske har något inre kall som jag inte vet något om?

Testa gärna själv på http://www.nardublirstor.se/ men som vanligt får man ta i beaktande om man vill att andra ska ha tillgång till sin Facebookprofil. Jag gjorde testet en gång till för att få fram vilka som står bakom hemsidan, vilket är Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), och denna gång fick jag som svar att jag skulle bli Whiskeyrådgivare på växtråd. Det blir bara mer och mer spännande för varje gång.

Skriv gärna en kommentar om vad för sorts yrke du ska ha när du blir stor!

/Elisabeth

Fars dag

Fars dag 14 november

Min man Peter fick en lång sovmorgon som fars dagspresent.
Uppskattat av en sliten småbarnspappa...

Min pappa brukade få ett telefonsamtal eller ett besök med någon liten present.
Ibland en Sudokopocketbok, ibland någon tankenötsfigur, ibland en whiskey...
Pappa brukade fixa iordning sin specialitet; rostat bröd med avocado,
röd lök, svart stenbitsrom och creme fraiche.

Fars dag denna gång "firades" på kvällen med att jag tog en skvätt
av Famous Grouse-whiskeyn som jag "ärvt" av pappa.
Det skulle han säkert ha gillat.

På Famous Grouse hemsida hittade jag att man kunde skapa
sina egna etiketter. Undrar om han hade gillat detta?

"Wishing you a Famous Fathers day with nothing to Grouse about!
Lots of love Dad, your daughter"

Vendelas namnsdag

Vendelas namnsdag 8 november

Vendelas minnesljus tändes och hennes syskon "firade" med en ny Hello Kitty-glass
som heter Glitter. I min fantasi ett namnsdagsfirande som jag tror att min älskade
förstfödda dotter skulle ha tyckt om.

Dagen till ära hade lillasyster Vilja
kattdressen på sig som jag köpte till Vendela när hon låg i min mage.

Så mycket längtan och kärlek...

Grattis på namnsdagen min älskade lillastora tjej!

/Mamma

Veckans citat

"Det är lättare att leda en nation än att uppfostra tre barn."

Winston Churchill

Alla helgons dag

Vilda och mamma Elisabeth har gravpyntat hos Vendela och Vega.

Mosshjärtat har fått tre symboliska rosor.
En för pappa/morfar Sture, en för Vendela och en för Vega.
Vilda har strött stjärnpaljetter över hela graven.

Vilda tog mamma Elisabeths hela klistermärkesförråd
och dekorerade de tre gravljusen med.


Busiga Vilda.
Hon saknar sin morfar mycket...


Härliga prästen Marianne Fogelqvist på
Spädbarnsfondens minnesstund i Fässbergs kyrka i Mölndal.

Helena Maaninka läste den vackra dikten;

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer,
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden, över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån
allt är givet människan som lån.

Pär Lagerkvist

Henrik Ahlstrand läste upp alla saknade barns namn,
Annika Ruys Hagberg och Susanna Schlehaider hjälptes åt
att tända alla ljusen. Här tänds Vendelas och Vegas ljus.

Hannah Aleborg sjunger så otroligt vackert att man får gåshud!

"Älska mig för den jag är" och "Hallelujah" sjöngs idag
och det var samma som på Viljas dop/vårt bröllop
fastän denna gång var Hallelujah" på engelska.
Svårt att hålla tillbaka tårarna...

Så många ljus med namnlappar, så mycket kärlek...

Vackert och sorgligt på samma gång.

Efteråt är det många som vill fotografera ljusen
och sedan ha just sitt barns ljus med sig hem.

Heter man Vilda är det klart att man ska testa
hur det är att göra kullerbyttor i bänkraden.
Mormor Britt-Marie är härdad.

Fika efteråt i församlingshemmet.

Någon hade gjort en så fin kladdkakeängel.

Många familjer, släktingar och vänner.
Många saknade barn...

Tusen tack alla inblandade för ett otroligt vacker minnesstund idag!
Det var skönt att få komma som en vanlig gäst idag
och ej vara involverad i allt praktiskt bakom själva minnesstunden.

Det var svårt att vara på kyrkogården idag...
Pappa brukade alltid vara med och tända ljusen för Vendela och Vega
och nu tänder vi istället ljus för honom också.


/Elisabeth

Vilja 6 månader

Vilja 6 månader

4 november 2010