Halvvägs!

3 december var jag på rutinultraljudet och allt såg bra ut! Som vanligt är det stor skillnad på blivande föräldrars samtal utanför ultraljudsrummen innan undersökningarna... Allt från tapetval till barnets rum till att undra om barnet är friskt.

Läkaren gjorde sin undersökning, men var ganska stressad och opersonlig. Hon ställde frågor efter att ha skummat igenom min journal och frågade vad som hänt under mina tidigare graviditeter. Jag fick förklara att de inte hittade några "fel" på vare sig Vendela eller Vega. Jag kom dit på kryckor så ett naturligt samtalsämne blev också mina foglossningar. Hon frågade mig varför jag gick på specialistmödravården eftersom foglossningar inte brukar vara ett skäl till att gå just på spec. mödravården. Eh.... Jag har mist två barn i graviditeten? Jaha, det kan ju vara ett skäl. Goddag yxskaft.

Beräknat förlossningsdatum blev 5 maj 2010. Jag blev tillbakaflyttad 3 dagar men det är ganska normalt.

Den här bebisen liggar annorlunda än tidigare barn så jag känner bebisens sparkar annorlunda. Jag känner rörelser men de är långt därinne. Dessutom har jag moderkakan framför ut mot magen samt övervikt kring magen som troligtvis också bidrar. Detta är jobbigt känslomässigt, men jag börjar vänja mig lite nu. Det var nog snarare så att jag var bortskämd med att känna extremt tidigt och starkt med Vilda, Vega och Ville. Vendela var ju första barnet och då känner man inte så tidigt.

Ja, det här med att fotografera magen... Idag har jag gått exakt halvvägs, d.v.s. 20 veckor, och jag borde vara bättre på att fotografera magen. Bebisen ligger inåt så jag har ingen sådan där rund gravidmage som jag haft tidigare. Jag känner mig bara extremt tjock ;-) Får se om jag får till ett foto för bebisens skull i alla fall.

Annars är det som vanligt. Trött, foglossningar, halsbränna, nästäppa... Min barnmorska föreslår att jag ska prova akupunktur eller någon ny metod där man trycker lätt på olika punkter för att lindra foglossningen. Jag själv var lite orolig över om min sjukskrivning kommer att gå igenom, men min barnmorskas ord löd så här: Du ska inte oroa dig över det Elisabeth! Du har inga vanliga foglossningar. Du är handikappad!

Jag tycker inte alls synd om mig för det mesta av foglossningarna är övergående och något helt annat än att drabbas av ett livslångt handikapp. Men visst är mitt liv begränsat just nu. Jag kan inte sitta, stå, gå eller ligga några längre stunder utan måste variera mig. Det är med nöd och näppe jag fixar att hämta barnen på dagis och troligtvis så får vi hitta på någon annan lösning efter jul. Foglossningarna är skit, men allt annat är bra.

Vilda har bestämt att det är en lillasyster i magen för det är det hon vill ha. Lillasyster ska heta Isabella och det har hon varit konsekvent med länge nu. Skulle det bli en pojk ska han få heta Viktor.

En dag i taget, men just nu ser det bra ut.

Kram/Elisabeth