39 veckor idag

Nu har jag gått 39 veckor idag. Det känns att det är nära då det är tungt med magen och foglossningarna, men jag har också större behov av sömn och mat än tidigare. Jag lyckades äta en hel pizza själv till middag och blev ändå hungrig ett par timmare senare! Tur att det inte varit så hela graviditeten. Jag har tillräckligt att ta av sedan tidigare och behöver inte mer gödning ;-)

Det är fortfarande en hel del praktiskt kvar att fixa, men idag blev många telefonsamtal gjorda och spjälsängen är nu bäddad med Mumintrollstema. Kanske lyckas jag packa BB-väskan imorgon? Jag vet att det är på tiden.

Nu är några backup-barnvakter ordnade då det är många sjuka omkring oss. Igår fick vi också byta bil med mina föräldrar då vår bil, lägligt nog, fick problem med något stag som måste bytas innan vi kan köra mer. Hmm... laddaren till videokameran är försvunnen också. Det är många saker kvar på listan att bocka av och så lite tid och ork.

Imorgon bitti är sista CTG-besöket innan det är igångsättning på måndag. Hoppas allt ser bra ut med hjärtljuden. Fosterrörelserna har känts normala sedan sista besöket i alla fall. Vilda och Ville känner på sig att något är på gång och visst är det en märklig känsla att gå och vänta så här på något så stort livsförändrande för oss alla i familjen.

Jag försöker njuta mitt i allt av bebisens rörelser i magen. Det är sista gången jag kommer att få uppleva detta mirakel då det är sista graviditeten min kropp och familj orkar med. Detta mirakel att vänta barn, som jag för 10 år sedan aldrig trodde att jag någonsin skulle få uppleva. Det är jag så tacksam över. Oerhört tacksam.

Max 4 dagar kvar...

Sista barnmorskebesöket

Idag har jag gått 38+5 veckor av graviditeten och det var sista barnmorskebesöket idag. Det känns mycket märkligt. Mycket märkligt. På fredag är det en CTG-kurva och sedan nästa måndag så är det ju dags! Om det inte startar av sig självt tidigare, men det känns inte så nu.

Sista veckorna har varit tunga av flera olika skäl och orken räcker inte riktigt till. Min "nära anhörigs" cancersjukdom, men också en annan "nära anhörig" som fick spendera ett par nätter på sjukhus. Mina barn har för sjuttioelfte gången varit sjuka med feber och Peter har nog haft "vård av sjukt barn" mer än han har jobbat hela vinterhalvåret. Mina foglossningar är katastrof och jag och barnmorskan har försökt planera för framtiden och rehabilitering efter förlossningen. Arbetsterapeut och hjälpmedel är avbockade, men samtal och planering med sjukgymnast väntar.

Det jobbigaste har dock varit att bebis i magen har haft så varierande rörelsemönster och höga hjärtljud att jag varit orolig flera gånger. Flera gånger har bebis varit så aktiv att hjärtljudsfrekvensen har blivit hög och vi har fått mäta om när bebis lugnat ned sig. Vid ett tillfälle, när jag haft feber själv i flera dagar, så var hjärtljuden ovanligt höga och det märktes att bebis var påverkad av min infektion i kroppen. Detta följdes av flera dagar med lugnare rörelsemönster i magen att jag sökte akut för att kolla upp bebisen. CTG-kurvan var dock normal och bebis började att röra på sig igen efter det besöket.

I fredags så var det återigen dags för ett rutin-CTG och även denna gång så blev hjärtfrekvensen alldeles för hög. Återigen hade jag känt mig febrig i några dagar men inte sjuk. Detta togs på största allvar och efter ett ultraljud utan anmärkning så skickades jag upp på specialistförlossningen för ytterligare kontroller för säkerhets skull. Nästa CTG-kurva visade sig helt normal då bebis lugnat ned sig, men tempen visade att jag hade lite feber. Jag fick träffa en läkare som jag träffat förut, en känd och proffsig läkare, som gjorde ytterligare ultraljud där hon konstaterade att allt såg bra ut. Fostervatten perfekt, andningsrörelser perfekt, flödet i navelsträngen perfekt o.s.v. Om jag kände mig trygg med detta så kunde jag åka hem då jag redan har tid för igångsättning så pass snart. Jag, Peter och barnen tog den ihopslängda förlossningsväskan och åkte hem allihop. Helt slut.

Idag pratade vi om den förestående förlossningen lite grann. Bebis ligger sedan länge med huvudet nedåt, men är inte riktigt fixerad. Till skillnad mot Ville som var fixerad redan innan v.30 har jag för mig. Det känns inte som om vare sig jag eller bebis är redo ännu, utan det blir nog 3 maj som gäller. Jag har för fullt upp med praktiska saker som jag vill hinna göra innan. Det var samma sak med Vilda och Ville och jag vet att när det väl gäller så blir jag beredd. Det finns inte så mycket att välja på.

Det är en märklig känsla att gå och vänta på bebisen. Tänk att nästa vecka så kanske jag ligger på förlossningen. Om en vecka så blir livet för alltid förändrat oavsett hur allting går. Jag hoppas så innerligt på ett livets mirakel och att vi får lära känna en helt ny person i vår familj. En liten majblomma?

/Elisabeth

Det vackraste ordet som finns är imorgon

Häromdagen skrev jag på min status på Facebook: "Elisabeth tänker på Cancerfondens slogan... "Det vackraste ordet som finns är imorgon." Min "nära anhörig" har fått besked om att det bara blir några månader till och det är tungt nu..."

Jag vill inte skriva något utlämnande om min "nära anhörig" på internet, men sjukdomen och prognosen är i allra högsta grad närvarande i våra liv ändå. Det är mycket känslor och tankar...

Min väns fru har också fått besked om att hennes cancer är obotlig. De har också mist barn tidigare och fått höra att så jävligt kan ju inte livet vara att de dessutom skulle kunna drabbas av något sådant här också. Precis som om det skulle finnas en kvot som är uppfylld. När Vendela dog sade en bekant, som också är läkare, att det kunde ju inte hända igen. Sedan dog Vega också.

Det är inte heller första gången cancern slår till i min släkt och vi har fått ta för tidiga avsked. Det är åt helvete! Det finns ingen rättvisa säger man ofta och ibland kan jag svara att tur är väl det! För om livet vore rättvist så kan man ju undra vad man gjort för att förtjäna vissa saker.

En stor rädsla jag har är att jag ej kan vara så närvarande som jag önskar. Mina barn är nästan konstant sjuka och det går inte att träffa infektionskänsliga människor som går på cellgiftsbehandlingar. Jag kunde ej ta avsked av min morfar p.g.a. detta och kunde ej träffa min cancersjuke släkting under en hel vinter p.g.a. detta, men hann ta avsked i sista stund. Så får det inte bli igen. Det får inte bli så!

Vi har redan lärt oss att inte ta något för givet och att vara tacksamma över det vi har. Men det räcker inte. Livet är inte rättvist. Ibland får man lov att säga att det är åt helvete. Jag vill att mina barn ska växa upp med min "nära anhörig". Jag vill jag vill jag vill!

Det vackraste ordet är imorgon.

/Elisabeth

Förlossningsplan

Inför varje förlossning, förutom den första med Vendela, så har jag skrivit en förlossningplan. Den har blivit godkänd och införd i journalerna av både min barnmorska och läkare och sedan har jag dessutom haft med mig pappersutskrifter till förlossningspersonalen när det varit dags.

Jag har verkligen upplevt att personalen tagit sig tid att läsa det jag skrivit och det har varit skönt för mig att kunna fokusera på förlossningen utan att behöva förklara vår historia eller önskemål. Vi har fått jättefint bemötande och det är jag så tacksam för!

Här är förlossningsplanen inför Mirakel nr 5:s ankomst.

FÖRLOSSNINGSÖNSKEMÅL

Historik
Vendela, f/d 8 juli 2002. Vår första dotter kom till efter att jag hade varit ofrivilligt barnlös i 10 år och hon var så efterlängtad. Efter en normal graviditet åkte vi in till Mölndals BB i v.40+6 med regelbundna värkar. De hade svårt att hitta hjärtljuden och det blev katastrofsnitt. Tyvärr hade hon dött i magen endast ett par timmar tidigare och det hittades aldrig någon orsak.

Vilda född 3 juni 2005. Efter mycket sorg, längtan och bedrövelser med två tidiga missfall och annat, så blev vår Vilda till på naturlig väg precis när vi påbörjat vår första provrörsbefruktning. Tyvärr blev den förlossningen också traumatisk på slutet då Vilda föddes med navelsträngen fyra varv runt halsen och det tog 5-10 minuter innan vi visste om hon skulle överleva. Tack och lov blev det ett lyckligt slut utan några komplikationer.

Vega f/d 25 maj 2007. På vårt andra provrörsbefruktningsförsök efter Vilda så blev en liten Vega till. Jag hade precis börjat känna lite rörelser men vid ett rutinbesök på spec.MVC upptäcktes det att även hon hade dött i magen i v. 17. Det hittades aldrig någon orsak till varför och räknas som Missed Abortion. Jag blev igångsatt och fick en lugn och så bra förlossning som gick under omständigheterna. Vega är begravd hos Vendela.

Ville född 8 augusti 2008. Ville blev till av ett fryst ägg från samma provrörsbefruktning som föregående graviditet och var vårt sista barnförsök. Efter en lång och orolig graviditet sattes jag igång nära beräknad bf och när fosterhinnan togs satte värkarna igång. Från första värken tills han var ute tog det ca 1 timme och 10 minuter och det överraskade både mig och barnmorskorna, men allt gick bra. Jag fick min drömförlossning med ett levande barn på magen och Peter fick klippa navelsträngen för första gången.

Mirakel nr 5. Detta barn har kommit till på helt naturlig väg. En oplanerad överraskning men mycket välkommet. Detta blir min sista graviditet då min kropp tagit mycket stryk av alla mina graviditeters svåra foglossningar. Givetvis finns oro och hopp med på samma gång som tidigare…

CTG/STAN-övervakning
Oavsett om förlossningen startar av sig självt eller om jag blir igångsatt, så önskar vi ha barnet övervakat med CTG/STAN och/eller skalpelektrod hela tiden. Vi har blivit lovade att få komma in till förlossningen så fort de första värkarna kommer. Detta för att vi ska få övervakning och slippa vara hemma och oroa oss för att barnet ska dö under värkarna.

Smärtlindring
Jag litar på barnmorskornas expertis vad det gäller smärtlindring och ni får gärna föreslå lämplig smärtlindring efter er bedömning. Dock låter inte sterila kvaddlar så lockande för mig. Jag provade akupunktur under Vildas förlossning, men kände inte att det hjälpte något. EDA fungerade jättebra under Vildas förlossning. Med Ville hann jag bara med lustgasen.

Förra förlossningen fick jag låna en specialsäng som var tjock och mjuk under förlossningen på grund av mina svåra foglossningar. Skulle det gå att ordna är det mycket tacksamt!

Information
Både Peter och jag önskar få fortlöpande information om hur läget ser ut eller om det händer något. Vi båda föredrar hellre för mycket information än för lite. För lite information gör oss nervösa och oroliga.

Instruktion
Ni får gärna instruera mig om smärtlindring, lämpliga ställningar för att undvika sprickningar/klipp eller för att underlätta för barnet och förlossningen, påminna om dryck och annat.

Sprutor
Just nål i handen förknippas med traumatiska minnen för mig och jag önskar att om det behövs, att det görs i lugn och ro av en ”erfaren” nålstickare.

Kejsarsnitt
Om det skulle bli aktuellt med kejsarsnitt, så önskar vi att det ej väntas med det till sista stund. Vi vill undvika samma trauma som katastrofsnittet var första gången om det är möjligt.

Om det blir ett planerat kejsarsnitt vill jag helst vara vaken och ha med mig Peter. Jag vill inte i onödan vara separerad från barnet efter operationen.

Om det blir ett akut kejsarsnitt vill jag att barnet läggs upp på mitt bröst, om barnets tillstånd tillåter. Jag önskar också att någon tar ett fotografi på barnet, i fall det dröjer innan jag får träffa mitt barn. Jag vill gärna att Peter är med mig vid uppvaknandet och att jag omedelbart får information om barnets status.

Lugnet bedrar
Jag har en förmåga att verka mycket lugnare på utsidan än vad jag är på insidan. Det är många som missförstått mig när jag är rädd eller nervös. Eftersom jag inte vet hur jag kommer att reagera under förlossningen eller efteråt, så kanske det kan vara bra att känna till.

När barnet är fött
Vi önskar få veta så fort som möjligt om allt ser bra ut med barnet eller inte. Det är mycket viktigt för mig att Peter kan finnas vid min sida under hela förlossningen och även tiden på BB om det är möjligt. Jag vill inte vara ensam med min rädsla i början. När Ville föddes fick vi stanna kvar en natt extra då hans ductus inte hade hunnit sluta sig innan hemgång och det var givetvis oroligt.

Jag tar tacksamt emot all information och hjälp med amning och annat. När Vilda föddes så tog det 5 dagar innan mjölkproduktionen kom igång på riktigt och Vilda behövde lite ersättning i början då hon var medtagen efter sin förlossning. Min intention är att amma, men jag vill inte att det väntas med mjölkersättning ifall det skulle behövas också.

Varma hälsningar Elisabeth och Peter

Påskhälsning

Lycklig Vilda som äntligen får påskpyssla!

10 ägg med blompaljetter, strass och glitter i olika mönster m.m.
Det blev till alla barnen... Vilda och Ville fick varsin med sitt namn i glitter,
bebisen i magen gjorde Vilda ett ägg med glitter och små hand- och fotavtryck på till
och jag gjorde två ägg med strass i hjärtformar och vita fjädrar till *Vendela* och *Vega*.

Vilda som påskkärring. Hon beställde röda kinder med blåa fräknar.
Viktigt med detaljerna ;-)


Vilda poserar vant, men Ville är inte lika medgörlig.
Det är bara att glömma fina kort på båda barnen samtidigt...


En cool påskkärring :-)

Med sina favoriter - solglasögon och musik på stereon -
så ställer Ville upp på ett foto där han dansar i soffan :-)

Spännande och busigt att få måla på mammas mage!

Mor och dotter med påskmålningar på varsin mage.

Gravidmagen v.35+0 (v.36)

Jag önskar alla en fin påsk!

Under påsken är det många söta små påskkärringar och
påskgubbar på jorden och i hjärtat...

Elisabeth långredagen 2 april, v.35+1