Ville vaknar som vanligt med tuppen och kommer och väcker mig med sitt vanliga glada ljusa Heeeeeej! Strax därefter kommer Vilda och tillsammans myser vi i soffan där jag ligger p.g.a. foglossningarna.
Vilda tittar ut genom fönstret och sträcker glatt ut armarna mot himlen och utbrister:
- Mamma! Det börjar bli vår och det blåa kommer fram. Det varma kommer fram. Och blommorna kommer fram!
Vid tillväxtultraljudet idag så gick allting bra. Bebisen väger ca 1800 g nu och håller sig lite under medel, men helt på sin kurva. Liknande Vendela och Vilda. Även denna läkare trodde att det var en liten tjej, men det går inte att säga säkert.
Solen sken och Peter, som är hemma för vård av barn, tog hela sin förkylda familj på en bilutflykt till Varberg. Det var jätteskönt att komma ut och se annat än de fyra väggarna hemma och även barnen njöt av att komma ut. Inte så mycket fysisk aktivitet utomhus, men det blev varsin vårglass i värmen i bilen.
Sådana här dagar måste man samla på sig alla positiva saker och fylla på det positiva förrådet. Det behövs sannerligen med allt som händer i våra liv och i vår närhet. Livet är både glädje och sorg, solsken och regn, och de existerar bredvid varandra hela tiden. Trots allt tungt och svårt som inte går att trolla bort, så var det en sådan dag idag där det var lättare att se det ljusa omkring oss. Sådana dagar behövs!
/Elisabeth
Inlägg
Till sömns
5 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar