onsdag, maj 26, 2010

Till minne av Vendela, Vega och morfar Sture







Sorg, glädje, saknad... Det är många känslor som går hand i hand just nu...

Älskade Vendela och Vega. I förrgår kom er morfar till er. Jag hoppas och tror att ni finns på samma ställe och tar hand om varandra. Ni gick alldeles för tidigt alla tre och saknaden är stor hos oss.

Älskade lilla Vega, igår så var det tre år sedan som du föddes. Det känns som igår men som en livstid sedan. Vi var till graven och planterade blommor och gjorde fint hos dig och storasyster. Precis bakom er grav ligger minneslunden där er morfars stoft kommer att vila. Det blommar så vackert och är så där skirt grönt i minneslunden nu.

Älskade Vendela. När du föddes och dog var det enda gången som jag såg din morfar gråta. Självklart finns det ingen mening med att barn dör, men jag kan ofta tänka att det var din gåva till oss att vi fick starkare och närmre band till våra nära och kära.

Älskade pappa! Vi skulle haft minst 20 år till och du skulle fått se dina efterlängtade barnbarn växa upp, men det blev inte så. Du hann dock att träffa lilla Vilja som du hade önskat dig. Nu slipper du ha ont och vara sjuk, men det gick alldeles för fort. Du fick din lungcancerdiagnos 10 februari och drygt tre månader senare så är du död. Oåterkalleligt död.

Mitt i allt detta finns lillasyster Vilja, tre veckor, Vilda som snart fyller fem år med tillhörande barnkalas och planering inför detta och lillebror Ville. Tre barn som tar sin plats och tillför livet glädje mitt i allt.

Glädje och sorg hand i hand...

Jag älskar er och saknar er så mycket! Det gör så ont...

Mamma/dotter Elisabeth

8 kommentarer:

  1. Vill bara skicka en jättekram!

    SvaraRadera
  2. Anonym5:53 em

    En stor kram.Tänker på dig/er.
    En hälsning till B-M också.

    Elisabeth S.

    SvaraRadera
  3. Anonym6:11 em

    Kram

    //Jessica Engström

    SvaraRadera
  4. Anonym8:03 em

    Åh Elisabeth, du som tryggt, starkt och lugnt tänker på alla, hoppas du tar dig tid att även tänka på dig själv. Blir så lessen för er, för dig, hur mycket ska och kan du orka? Jag skickar dig alla mina varmaste, lugnaste och starkaste tankar. Hoppas de skänker dig en, om än liten, pust av andningsro. Kram från Boel

    SvaraRadera
  5. Ja, Elisabeth du har så rätt i att sorg och glädje går hand i hand. Är dock säker på att Vendela och Vega mottog sin morfar med öppna armar. Han slipper ha ont mer. Vet dock att det är en svår tid för er alla.
    Styrkekramr till dig och familjen!

    Gunilla med familj

    SvaraRadera
  6. Sofie Moberg9:33 em

    Elisabeth! Jag är mycket rörd av dina otroligt fina ord. Jag vet att din pappa tar hand om Vendela och vega nu dom springer runt och leker på en äng full av vackra blommor och ler. Inget kan skada dom det lyser om dem de vackraste änglar av alla. Hoppas att din pappa kan ge min älskade Silas(mitt barn som dog i min mage) en kram om hälsa från mig. Du ska veta att jag tänker på dig och läser din blogg ofta. Ta hand om dig och din underbara familj. Kram Sofie

    SvaraRadera
  7. Jag beklagar verkligen, livet är så orättvist, men samtidigt är det ju som du skriver, glädje och sorg går hand i hand.
    Jag förlorade min mormor efter aggresiv cancer i mitten utav april och vi stod varandra så nära så nära, och det är med sorg i hjärtat jag tänker på att jag aldrig hann ge henne sitt första barnbarnsbarn.(Fick två missfall under hennes sjukdomstid..)

    Ta hand om dig och njut av dina fina mirakel!
    Kram Sara

    SvaraRadera