Idag är min pappas dödsannons i Göteborgs-Posten. Det gör så ont att se hans namn där... Min pappas namn ska inte stå med där! Det är så in i h-vete fel som det bara kan bli!
Min älskade pappa som följde min blogg och prenumererade på inläggen så att de automatiskt kom till hans mejladress. Han läste allting och visade för mamma. Nu finns det ingen som kollar hans mejl.
8 dagar har gått och det känns som för några sekunder sedan men ändå en livstid sedan. Det är en lättnad att han slipper ha ont och vara sjuk mer... men nu kommer den livslånga saknaden. Jag önskar så innerligt att han hade fått vara med och fått se sina barnbarn växa upp...
/Elisabeth
Inlägg
Oh, vännen min! Du har så rätt! Det är så fel, så himla fel! Din pappa skulle inte ha gått bort i så pass unga år. Han skulle ju varit här på jorden och lekt med Vilda, Ville och Vilja. Men jag vet två som är glada där i Sommarlandet. För nu ska de verkligen busa med morfar.
SvaraRaderaDu har så rätt i att saknaden är livslång.
Många, många styrkekramar till dig och din familj!
Gunilla med familj
Fy så ont det gör, varför ska de vi älskar och behöver tas bort?! Enda trösten är att smärtor och oro försvinner för den sjuka.
SvaraRaderaJag har ofta fått besök av ovanliga (för årstiden/biotopen) fåglar när jag mått som sämst. Tror att det är pappa och ibland farmor som tittar till mig. I vilket fall hjälper det. Har du sett en fågel du inte förväntat dig?
Känner så med dig. Det är 19 år sedan min pappa dog. Jag saknar honom ofta och tänker på honom. Kärleken dör aldrig. Kram
SvaraRaderaBeklagar sorgen. Känns verkligen fel att en så ung morfar inte skall få se sina barnbarn växa upp.
SvaraRaderaKram Kersti
Fint skrivet! Det här med att han följde bloggen gick rakt in i hjärtat!
SvaraRaderaStor kram!
Malin och killgänget