FöräldraLEDIG?

Jag undrar vem som kommit på ordet föräldraLEDIG? *puh* Kanske samme person som tipsade i en föräldratidning nyligen om att man ska passa på att ta långa bad, ha minst en sovmorgon i veckan, träffa vänner och gå ut och äta middag m.m. under tiden man är föräldraledig?

Låna gärna mina tre vildingar och försök med det ;-)

Skämt åsido så var det en bra artikel under sidan Mammaspecial med titeln "Tid för dig själv" i senaste numret, nr 1 2010, av Föräldraguiden Bebis från allforforaldrar.se. Psykologen Bengt Grandelius blev intervjuad och han kom med många tänkvärda råd.

"Glöm inte bort dig själv under föräldraledigheten. Även du har behov som måste fyllas. Alla vinner på att du får avkopplande stunder för dig själv ibland."

"Bengt Grandelius råd

• Ta för dig och njut av samvaron med ditt barn.
• Hör efter med vänner som har äldre barn vad de skulle ha prioriterat annorlunda idag. Dra lärdom av deras svar.
• Dela hela ansvaret med barnets andra förälder.
• Inse att föräldraskap är ett krav och innebär ansvar som tar den tid det tar.
• Hitta sätt att koppla av tillsammans med barnen. Gör något du gillar, så gör barnen garanterat det också.
• Kom ihåg att underhålla relationen till din partner."

So far so good. Det är mycket kloka ord och han pratar också om att egentid innebär att man har obruten tid med total frihet att göra vad man vill. Om än bara i korta stunder.

Egentid som jag skulle ha behövt häromdagen när jag gick på toaletten för att göra nummer två, men blir avbruten av något barn som kräver service på stört. Kommer på efter ett tag att jag inte hann att göra nummer två, så jag försöker igen, men då är det något annat barn som pockar på uppmärksamheten och ärendet blir ogjort igen. Efter ett tag så påminner min splittrade hjärna mig om att jag var ju egentligen på väg till toaletten, men jag kommer tydligen inte på varför för jag börjar automatiskt att sortera smutstvätt i badrummet. Ytterligare ett försök görs efter en stund, mitt emellan allt som kretsar kring barnen, men efteråt får jag stanna upp och fundera på om jag verkligen gjorde nummer två eller om jag glömde bort det igen. Det är lätt att bli disträ och splittrad när man konstant blir avbruten i allting man gör, men tack och lov är inte alla dagar så extrema.

Min lilla egentid tar jag här och nu när jag skriver i bloggen. Eller när jag fotograferar. Eller när jag umgås med vänner. Fast det där går ju i perioder. Med tre barn är det alltid något som händer och är det inte barnen så är det andra saker i livet som tar plats och tid. Ofta finns egentiden på kvällen, men då fallerar orken istället. Fast jag klagar inte vill jag poängtera. Jag har valt detta livet med tre barn och är så tacksam för det jag har.

Med toalettbesöksförsöken i färskt minne så skrattar jag dock gott åt slutklämmen på artikeln där det finns en liten ruta med rubriken "Ta hand om dig".

• Ta långa varma bad och lyssna på avslappnande musik.
• Sov när barnet sover.
• Ha minst en sovmorgon varje vecka.
• Ät ordentligt och varierat.
• Ha inte för höga krav på dig själv. Låt det vara rörigt hemma!
• Köp något fint till dig själv då och då.
• Gå regelbundet ut och ät middag med dina väninnor.
• Prioritera - Säg nej till sådant som du egentligen inte vill, kan eller orkar.
• Dra dig inte för att be om hjälp.

Också bra råd från artikelförfattaren, men i relation till toalettbesökförsöken så känns det som en utopi. Kanske om man har en partner som är hemma mycket eller om man bara har ett barn hemma? Kanske om man har friska, sovandes barn, är frisk själv och allt flyter på i livet? Kanske om man har backup med barnvakter i form av mor- och farföräldrar som kan ställa upp mer som nöjesbarnvakter ibland?

Mina råd till mig själv:

• Imorgon så ska jag stänga in mig i duschen med låst dörr och duscha länge och varmt oavsett om de håller på att slå halvt ihjäl varandra utanför.
• Jag ska damma av någon CD-skiva med MIN musik och slänga undan barnvisorna som går på repeat på en hög oåtkomlig hylla.
• Jag ska passa på att sova gott när ett barn sover, oavsett om de andra är vakna och oavsett vad de hittar på under tiden. Det gäller ju att slappna av och utnyttja sovtiden.
• Ja, förresten så ska jag utnyttja min rätt till minst en sovmorgon i veckan och bara lämna över allt till min hårt arbetande sambo. Han behöver minsann ingen sömn.
• Jag ska be min sambo att laga färdiga, ordentliga och varierade maträtter som jag och barnen kan ha hemma under tiden han arbetar eller så får jag ordna hemkörning från den lokala pizzerian. Det går att variera pizzornas innehåll i oändlighet.
• Jag ska släppa kraven på mig själv och låta högarna med post förbli oöppnade och oåtgärdade och jag kan skyffla gångar i röran så att jag kan prioritera bort att städa. Matresterna på golvet är säkert ätbara i flera dagar efteråt.
• Jag ska ta av min oerhört höga föräldraledighetspenning och köpa något fint till mig själv. Om jag ändå sitter vid datorn och bloggar så kan jag ju surfa in och beställa saker på diverse hemsidor.
• Jag ska boka in regelbundna middagskvällar med mina väninnor oavsett hur sjuka barnen är eller hur mycket arbete min sambo har. Det blir säkert ringar på vattnet bland mina väninnor och deras män lär säkert uppskatta min nya smittande livsfilosofi.
• Jag kan minsann prioritera! Jag kan säga: Nej, jag vill inte. Nej, jag kan inte. Nej, jag orkar inte. Jag kan nog säkert låta värre än mina barn som upprepar dessa fraser vid väl valda tillfällen.
• Jag ska be om hjälp. Kanske kan jag skriva en önskelista till tomten?

Kan jag följa mina egna råd imorgon så ska jag banne mig kalla mig för föräldraLEDIG :-)

Tårar från himlen - Frank Ådahl

Vacker text...

Angel - Broken door

Midsommarafton

Ville vill ju också ha klänning och posera som storasyster Vilda... en kort stund.

Vilda fotomodellen.

Vilda och pappa Peter provade på dansen en stund.


Försök till att fånga alla tre barnen på samma bild...


Ville är trött och nöjd med att sitta i barnvagnen med napp och snuttefilt.



Liten söt Vilja med sin livs första, och på tok för stora, midsommarkrans.




Midsommarfirande vid Gunnebo slott. Mycket folk!

Vilja i söt midsommarklänning.

Lilla, glada Vilja :-)

Midsommarafton, 25 juni 2010

P.S. Midsommarkransarna i tyg (och luciakronor m.m.) finns på http://www.oskarellen.se/
Mycket behändigt när barnen är små och de inte vill ha sticksiga blommor eller hårda luciakronor som halkar ned. Mina barns kransar brukar inte sitta på så länge på huvudet och de här kransarna kan användas om och om igen. Fast nästa år vill nog Vilda ha en riktig krans... D.S.

Livet här och nu

Överlycklig Vilda på årets första Lisebergsbesök. Hon dansade hoppsasteg under hela besöket.
Hon har bara gått och väntat på att jag ska kunna följa med trots foglossningarna
och det var bara att snällt ta med sig kryckorna och göra det bästa av kvällen.

Viljas livs första Lisebergsbesök. Hon fick en egen Lisebergskaninprinsessa.
Hennes navel blev lapiserad i fredags och naveln är mycket bättre.


Ville njöt av Farfars bilar och karusellen.
Annars var han rätt nöjd med att åka i vagnen och att äta polkagris.


Tänk vilken lycka att få besöka Liseberg med MINA barn.
Måste nypa mig i armen ibland...


Jag lyckades få en egen stund vid Vendelas och Vegas grav.
Så skönt att få vara helt själv och släppa fram alla tankar som inte hinns med annars.

I minneslunden precis bakom tjejernas grav kommer pappas stoft att vila.
Här satt jag en lång stund och bara var. Saknar pappa mycket...

Vardagsbild med vika tvätt-kaos i soffan.
Vilja har precis blivit ammad och försöker nå min näsa med sin hand.
Nu är det snart slut på amningen och det är lite sorgligt i mitt mammahjärta...

De första babyplaggen rensas ut då Vilja växt på längden och Vilda har fått
de minsta kläderna till sina dockor. Också lite sorgligt i mammahjärtat
att börja rensa ut babykläder för nu ska de ju inte sparas undan mer är det bestämt.
Känslomässigt skulle jag vilja ha många små bebisar till...

Ville är hemma från dagis för han fick ögoninfektion och förkylning.
Och hans förkylningar sätter sig givetvis alltid på luftrören.
Han orkar dock busa som synes på fotot.

Vill önska alla en fin midsommar!

I min fantasi är Vendela och Vega på en sommaräng någonstans
med spring i benen och blommor i håret.

Jag ska försöka uppfylla sommarängen och blommor i håret till mina barn på jorden,
men blomsterkransarna lär nog åka av innan de ens sätts på huvudet.

Varm kram till er alla!

Namnsmycket.se

På kvällen när jag kom hem efter pappas begravning så hade jag fått ett paket från min underbara vän och änglamamma Malin. Det kunde inte varit bättre timing. Malin står bakom Namnsmycket.se och jag blev så oerhört rörd och tacksam över denna fina gåva! Precis ett sådant halsband som jag hade önskat mig! Alla barnens namn står med och smyckena hänger rätt så att alla namn är fullt läsbara hela tiden.

Kika gärna på Malins hemsida där det går att se fler smycken samt göra egna beställningar. Namnsmycket.se Jag rekommenderar verkligen Malins smycken för de är så fint gjorda.

Kram/Elisabeth

If I could be where you are

Vila tryggt

På den andra sidan

Pappas begravning

Sture Anderssons begravning i Fässbergs begravningskapell 11 juni 2010.
En älskad make, pappa, morfar, farfar, svärfar finns inte mer...

Vilda saknar sin morfar mycket och hon lämnade en teckning till honom på kistan. Hon hade fått pappersutskrifter på foto av pappa och målade sedan smink på honom i olika färger och så sprayade vi glitter över hela teckningen. Vilda fick lite rosa ögonskugga för hon ville göra sig fin inför begravningen. Då blev Ville avundsjuk så han fick också lite ögonskugga, fast blått, han med. Det hade morfar tyckt varit roligt.


Jag gjorde iordning ett foto av pappa, ett ljus med hjärta på och tre blåa glashjärtan som vi hade på minnesstunden efteråt. Saknar honom så...


Närbild på roshjärtat från oss till pappas begravning. Så vackert gjort med små "diamanter" i några av rosorna.


Saknar dig så mycket pappa att jag är tom på mer ord...

Fågelungen Vilja

Älskade lilla Vilja är snart 6 veckor nu och det har hunnit hända mycket i hennes korta liv. Det har varit så händelserika veckor att på ett sätt så känns det som om det vore år sedan som hon föddes och på ett sätt så kan jag inte fatta att det redan har hunnit gå över 5 veckor.

Älskade lilla Vilja var inte stor när hon föddes, 3090 g, men lång, 52 cm, och det är kurvan som hon följer. Smal och lång. Amningen fungerade bra i början men hon får mjölkersättning nu för min mjölk räcker inte till och det är bara tröstamning som gäller. Det känns tungt att amningen gått åt skogen och rent logiskt så förstår jag varför, men känslomässigt så är det tungt.

På dessa snart 6 veckor så har min cancersjuke pappa legat inlagd på sjukhus med flera telefonsamtal om att hans liv var på upphällningen... tills det en dag var det sista telefonsamtalet. Vilja hann att träffa honom vid tre tillfällen för jag tog med henne när jag kunde och fotograferade även dem tillsammans. Älskade lilla Vilja fick aldrig chansen att lära känna sin morfar, men jag ville att hon skulle se att de hade hunnit träffas innan han dog. Det var pappas vilja att hinna vara med tills barnbarnet var fött och läkarna sa att det absolut inte var någon fara för att han inte skulle hinna det. Han skulle få gott om tid att träffa sitt barnbarn. Det blev 20 dagar.

Lilla Vilja har hunnit med 5 besök hos läkare på 5 veckor... Första dagen när hon var född fick Peter och Vilja åka tillbaka till förlossningen för hon hade svårt att andas och kräktes mycket fostervatten. Hon fick hjälp med detta och det blev sakta bättre.

Sedan fick Vilja och Peter åka in akut till barnakuten för BVC-sköterskan tyckte inte utslagen på Viljas lår såg bra ut med tanke på att jag hade rosfeber och att Vilja hade små sår efter att ha varit så torr på fötterna. Det visade sig vara vanliga hormonplitor på låret och faran kunde blåsas av.

Sedan blev hon mer och mer förkyld och fick koksaltslösning och Nezeril i näsan i flera dagar men ammade mindre och mindre. Förkylningen gick ned i luftrören och hon spydde upp slem och hade svårt att andas. Lilla fågelungen var så medtagen och orkade inte ens amma. Då blev hon inlagd först en natt och sedan en natt till på barnsjukhuset och fick hjälp med adrenalin och koksaltslösning. Peter fick vara med Vilja för mina foglossningar omöjliggjorde att jag kunde vara där och det kändes hårt för mammahjärtat.

Sedan började hennes navel lukta illa och se illa ut. Den borde ha lossnat långt tidigare men inte gjort det. Jag ringde sjukvårdsupplysningen torsdagkvällen innan pappas begravning och hon sa att allt var bra så länge det inte var rött och svullet. Söndag morgon så åkte Peter till vår vårdcentral så att de fick titta för säkerhets skull för det såg fortfarande illa ut, men de bedömde att det var ok. Ett par timmar senare så var naveln givetvis röd och svullen och sjukvårdsupplysningen tyckte att vi skulle åka in till barnakuten omedelbart ifall det var en infektion.

Första beskedet från Peter som var med Vilja på barnakuten gällde att Vilja skulle bli inlagd och få antibiotika för infektionen och att det var allvarligt. Andra beskedet blev att det nog inte var en infektion men kanske en liten rest från fosterstadiet i naveln. Tredje beskedet blev att det inte var någon fara alls utan att Viljas navel ser helt enkelt ut på detta viset. Nu har den trillat av och det sista håller på att läka.

Alla dessa läkarbesök, och för att inte tala om flera BVC-besök för att hon haft svårt för att gå upp i vikt, har varit jobbiga och jag hoppas att det lugnat ned sig nu. Det blir sådan oro och adrenalinpåslag varje gång för vi har inte det där skyddsskalet kvar att det händer andra men inte oss kvar. Vi vet att allt kan hända.

I takt med att Vilja återfått sin ork så har det kommit stora leenden och hon försöker även att prata. Van som hon är med två storasyskon så sover hon bäst när det är stoj och stök omkring henne. Ibland får jag väcka henne för att hon ska få i sig tillräckligt med mat och hennes taniga fågelben har äntligen fått lite hull på sig.

Jag vill verkligen insupa allt mysigt och fint med bebistiden med Vilja. Det är sista barnet vi får och allting jag upplever nu är för sista gången. Det känns både skönt och vemodigt på samma gång. Jag kommer säkert att gråta en skvätt när det är dags att rensa ut storlek 50-56 kläderna...

Villekungen

När jag träffade Peter kallade jag honom min prins. Man kunde ju tro att nu när Ville föddes att han skulle få ärva titeln prins, men Ville är helt enkelt Kungen! Ville är född med gullig pondus på magen och sättet han går på ser ut som om han äger hela världen. Han gör sin röst hörd oavsett när det gäller om han är hungrig eller när det är något han vill eller inte vill. Han är helt enkelt Kung!

Älskade Ville har fått sådana gulliga lockar och korkskruvar att jag vill inte klippa håret på honom än. Han är ju så gullig! Han charmar de flesta och älskar att vara i centrum och bli sedd. Han dansar med en medfödd rytm och har börjat sjunga melodier innan han ens pratar ordentligt. Häromdagen hörde jag att han sjöng Lalalala i en melodi och jag kände igen sången Broder Jakob. Han gjorde det riktigt tonsäkert också. Få se om det blir en musikalartist av Ville när han blir stor.

Annars är det bilar, bilar, bilar som gäller. Filmen Bilar som han fick från sin morfar är sönderspelad och vi har fått köpa en ny. Han går omkring med sina älskade bilar och radar upp dem på rad lite överallt så man får se upp var man sätter fötterna. När jag läste Göteborgs-Posten häromdagen och snabbt tänkte bläddra förbi bilannonserna fick Ville syn på tidningssidan och bläddrade helt bestämt tillbaka till bilannonserna för de skulle minsann han titta på. Ville älskar böcker och tidningar, men tidningen Auto Motor Sport som Peter köpt har han tagit över och den fullkomligt älskar han. Det ser så gulligt ut att se en snart 2-åring sitta eller ligga och läsa biltidningen med sådan andakt som han gör. Den tidningen är helig!

Nu är sommaren här och jag hoppas att alla förkylningar håller sig borta. Stackars Ville har varit konstant sjuk under hela hösten/vintern/våren och fått diagnosen förkylningsastma och drabbades dessutom av feberkramp. Hoppas att han fått de flesta av sina förkylningar och infektioner barnen ska ha när de är små. Nu längtar jag efter en sommar där Ville får vara frisk och tanka energi ordentligt! Ja, vi föräldrar behöver också tanka energi för att orka med i Kungens tempo...

Prinsessan Vilda

Vilda har fyllt 5 år och blivit firad flera gånger om. Vuxenbarnkalas, glass på dagis, födelsedagsfika hemma och barnkalas för dagisbarn och kompisar. Det mesta har gått i prinsesstema för det är det som gäller just nu.

Älskade Vilda är prinsessa uti fingerspetsarna och det är klänningar, smink och örhängen som gäller. Just nu en mycket tjejig tjej som tycker det är spännande med att vara kär och pussas. En tjej som är född med självförtroende som helt sonika svarar mig när jag ber henne att rita sig själv på ett papper att det kan hon inte, men hon är bra på annat!

Älskade Vilda är upp och ned i känslorna för att hon är så ledsen och saknar sin morfar... De hade verkligen en nära relation med varandra. Sorgen dyker upp då och då med rättframma frågor eller med trots och utbrott. Ibland är hon ledsen och gråter och det är svårt för mitt mammahjärta att bära. Jag vill så gärna lyfta bort sorgens börda, men samtidigt vet jag att sorgen är kärlekens pris. Nu har hon ett inramat foto på sig, Ville, mormor och morfar i bokhyllan som bara är hennes. I Vildas tankar är morfar hos Vendela och Vega och det är så jag önskar att det är också.

Vilda fick chansen att hälsa på pappa en gång på sjukhuset där han låg i en månad innan han dog 24 maj. Han var mycket dålig och ville först inte visa sig för barnbarnen av rädsla för att de skulle bli rädda eller att han inte skulle orka med. Vilda ville verkligen träffa sin morfar och det var viktigt för henne. Hon frågade pappa direkt om han skulle dö varpå pappa svarade att det skulle han göra, men inte idag. Pappa var inte direkt troende, men skojade med Vilda att han skulle sitta uppe bland molnen och kika ned på Vilda för att se så att hon var snäll och att hon skötte sig.

Pappas sista sms som han orkade att svara tillbaka på kom den 16 maj.

Elisabeth: Vildas kommentar nyss när jag talade om att jag pratat i telefon med morfar: Men hur är det med honom då? Jo, han kände sig bättre idag, svarar jag. Vilda säger: Wow! Vad coolt!

Pappa: Hälsa tillbaka att morfar tycker Vilda är supercool.

Vilda fyller en hel hand!

Jag har en dotter som är överlycklig över att fylla en hel hand idag :-) Vilda firar sin 5-årsdag med att bjuda dagisbarnen på rosa och lila Hello Kitty-glass. Sedan blir det firande hemma också med presenter och tårta.

5 år? Det var ju nyss hon kom till världen! Vår mirakeltjej! Jag är så lycklig och stolt över att vara just Vildas mamma!

/Mamma Elisabeth

Så fel!

Idag är min pappas dödsannons i Göteborgs-Posten. Det gör så ont att se hans namn där... Min pappas namn ska inte stå med där! Det är så in i h-vete fel som det bara kan bli!

Min älskade pappa som följde min blogg och prenumererade på inläggen så att de automatiskt kom till hans mejladress. Han läste allting och visade för mamma. Nu finns det ingen som kollar hans mejl.

8 dagar har gått och det känns som för några sekunder sedan men ändå en livstid sedan. Det är en lättnad att han slipper ha ont och vara sjuk mer... men nu kommer den livslånga saknaden. Jag önskar så innerligt att han hade fått vara med och fått se sina barnbarn växa upp...

/Elisabeth