Bebisuppdatering

Idag var det besök på Spec.MVC och jag fick lyssna på hjärtat och se den lilla? på ultraljud igen.

Utanför på parkeringen var det rena skridskobanan så det var med nöd och näppe jag klarade av att ta mig in. Min barnmorska ordnade så att jag skulle få hämta broddar till mina kryckor på eftermiddagen så att jag kunde förflytta mig utomhus dessa kalla dagar. Så nu är det varning på stan! Tant Elisabeth är ute med sina sylvassa broddar :-)

Allt såg bra ut förutom att jag fått ett högre tryck och detta är något som vi ska hålla koll på. Annars så känns det hyfsat bra just nu. Jag känner den lill*a hela tiden regelbundet och jag slipper oroa mig för uteblivna fosterrörelser. Jag kan känna att just nu så lever bebisen i alla fall. Självklart vet jag att allt kan vända blixtsnabbt, men det är en känsla av någorlunda kontroll på läget när jag känner bebisens rörelser. Fast självklart finns det oro över mitt tryck för skulle det bli havandeskapsförgiftning är det alldeles för tidigt för att rädda den lill*... En dag i taget som vanligt...

Jag, Peter, barnmorskan och Vilda tror att det är en liten tjej där inne. Vi får se!

Kram/tant Elisabeth i v. 21+5

Vilde Ville

Ville är nu snart 1 år och 5 månader och upptäcker världen varje dag. Detta gör han genom att höras och synas och klättra högt och lågt. Vilda skrik blandat med djupa skrämselBöö. In i skåp och stänga dörrarna och flytta stolar för att klättra upp på borden och skratta högt av busförtjusning.

Ibland slår han sig för bröstet och låter som ett lejon. Ibland spänner han ut bröstet och magen och springer emot möblerna och stångas som en tjur. Han lyckas flytta möbler utan problen och öppna saker för han är stark som en oxe i nyporna. En favoritsysselsättning är att brottas med Vilda och hon får passa sig så att han inte sliter av henne allt hår.

Ett annat nöje är att öppna lådor och slänga ut alla saker på golvet alternativt byta plats på sakerna mellan olika lådor. Vilde Ville i kombination med vilda Vilda... *pust* Man känner att man lever :-) Det är sanering som behövs när de har röjt fram hemma.

Sådana här lekställen med bollhav, studsmattor, rutschkanor m.m. måste vara tänkt för sådana barn som vi har. Vi besöker sådana ställen mer och mer för de behöver verkligen röja av sig. Undrar om vi föräldrar var likadana när vi var små? Undrar vad det är för en liten filur i magen. En vilding till?

Kram/Elisabeth

Har du tagit bröstens skor?

...Har du tagit bröstens skor? Bröstens skor? Bröstens skor? Ja eller nej!...

Citat från Vilda som sjunger Bro bro breja. När vi talade om att det heter Prästens skor så blev hon jätteilsk. Det heter faktiskt Bröstens skor för det sjunger alla andra på dagis också. Så det så!

Kram/Elisabeth

Julkul

Fotoroligheter på Jibjab.com Där finns många foto- och filmcollage att ha roligt med :-)

Kram/Elisabeth

Glittriga juliga hälsningar

Årets julhälsning.

Julbesök hos Vendela och Vega 19 december 2009.
Gravidmagen (v.20+2) syns tydligt nu...

Vendela och Vega har fått julbesök och julpyntat av både sina morföräldrar och av oss.
Vilda strödde stjärnpaljetter vid graven.

Dagens juliga kommentar från Vilda när hon såg all snö utanför:
- Jag älskar när det glittrar i snön som glitter, mamma!

Paljetter, glitter, snö och jul... och en 4-årings lycka är gjord!

Med önskan om julefrid och nyårsglans!

/Elisabeth

Halvvägs!

3 december var jag på rutinultraljudet och allt såg bra ut! Som vanligt är det stor skillnad på blivande föräldrars samtal utanför ultraljudsrummen innan undersökningarna... Allt från tapetval till barnets rum till att undra om barnet är friskt.

Läkaren gjorde sin undersökning, men var ganska stressad och opersonlig. Hon ställde frågor efter att ha skummat igenom min journal och frågade vad som hänt under mina tidigare graviditeter. Jag fick förklara att de inte hittade några "fel" på vare sig Vendela eller Vega. Jag kom dit på kryckor så ett naturligt samtalsämne blev också mina foglossningar. Hon frågade mig varför jag gick på specialistmödravården eftersom foglossningar inte brukar vara ett skäl till att gå just på spec. mödravården. Eh.... Jag har mist två barn i graviditeten? Jaha, det kan ju vara ett skäl. Goddag yxskaft.

Beräknat förlossningsdatum blev 5 maj 2010. Jag blev tillbakaflyttad 3 dagar men det är ganska normalt.

Den här bebisen liggar annorlunda än tidigare barn så jag känner bebisens sparkar annorlunda. Jag känner rörelser men de är långt därinne. Dessutom har jag moderkakan framför ut mot magen samt övervikt kring magen som troligtvis också bidrar. Detta är jobbigt känslomässigt, men jag börjar vänja mig lite nu. Det var nog snarare så att jag var bortskämd med att känna extremt tidigt och starkt med Vilda, Vega och Ville. Vendela var ju första barnet och då känner man inte så tidigt.

Ja, det här med att fotografera magen... Idag har jag gått exakt halvvägs, d.v.s. 20 veckor, och jag borde vara bättre på att fotografera magen. Bebisen ligger inåt så jag har ingen sådan där rund gravidmage som jag haft tidigare. Jag känner mig bara extremt tjock ;-) Får se om jag får till ett foto för bebisens skull i alla fall.

Annars är det som vanligt. Trött, foglossningar, halsbränna, nästäppa... Min barnmorska föreslår att jag ska prova akupunktur eller någon ny metod där man trycker lätt på olika punkter för att lindra foglossningen. Jag själv var lite orolig över om min sjukskrivning kommer att gå igenom, men min barnmorskas ord löd så här: Du ska inte oroa dig över det Elisabeth! Du har inga vanliga foglossningar. Du är handikappad!

Jag tycker inte alls synd om mig för det mesta av foglossningarna är övergående och något helt annat än att drabbas av ett livslångt handikapp. Men visst är mitt liv begränsat just nu. Jag kan inte sitta, stå, gå eller ligga några längre stunder utan måste variera mig. Det är med nöd och näppe jag fixar att hämta barnen på dagis och troligtvis så får vi hitta på någon annan lösning efter jul. Foglossningarna är skit, men allt annat är bra.

Vilda har bestämt att det är en lillasyster i magen för det är det hon vill ha. Lillasyster ska heta Isabella och det har hon varit konsekvent med länge nu. Skulle det bli en pojk ska han få heta Viktor.

En dag i taget, men just nu ser det bra ut.

Kram/Elisabeth

Vildas jul

Vilda ÄLSKAR allt med julen! Här är en bild på när Vilda kom hem från dagis för ett tag sedan. Överlycklig över att ha fått en julgran målad i ansiktet.

Vilda hade svårt att somna för hon var så exalterad över att få baka pepparkakor. Vilda skuttar upp på morgonen för att öppna sina julkalendrar. Vilda planerar med julklappar. Vilda vill skicka julkort till ALLA på dagis...

Den roligaste kommentaren häromdagen är dock; Men mamma! Vet du vad vi har glömt? .... Julmaten!

Kram/Elisabeth

Lussefirande

Vilda var jättebestämd att hon ville vara pepparkaka i år. Inte pepparkaksgumma utan bara pepparkaka. Jag hittade en jättesöt pepparkaksklänning med tillhörande sjalett som inhandlades tillsammans med pepparkakskläder och tomtekläder till Ville. Pepparkakskläderna kom till nytta när vi var på min mormors födelsedagsfirande häromdagen där barnen givetvis gjorde succé.

Igår ordnade vi lussefika hemma med Vilda som lucia och Ville som liten tomte. Det blev pepparkakor och smörgåsar och Vilda fick vara en stor tjej och andäktigt tända ljusen. Äntligen hade jag fått fram adventsljusstaken och två ljus brann samtidigt som Vendelas och Vegas minnesljus fick brinna de också. Idag kopplade jag att, oj, det var visst tredje advent igår och tre ljus skulle tändas. Det känns som om jag inte riktigt hänger med att det snart är julafton.

På förmiddagen idag så var jag på Spädbarnsfonden Västra Götalands lussefirande och fick se tre små söta tjejer. Den storalilla tjejen som var lucia sjöng Sankta Lucia-refreängen på repeat och var i sitt esse.

Dessutom har jag varit på luciafirande på dagis i eftermiddags och sett Vilda som var lucia och Ville som var pepparkaksgubbe. Hjärtat smälter när man ser alla dessa små ljuvliga barn sjunga tipp tapp tipp tapp... Tyvärr hade Peter fullt upp på jobbet som vanligt så här innan jul, men barnens mormor och morfar var med. Både som stolta morföräldrar och som praktisk hjälp för mig i och med mina foglossningar. Det är jag mycket tacksam för. Vilda var så duktig som behöll kliande luciakrona på huvudet hela tiden de sjöng, men efteråt åkte den givetvis av och Vilda busade sig svettig som vanligt. Ville satt nöjd i morfars knä och åt och åt och åt pepparkakor så det sprutade ur öronen. Den lill* i magen passade på att röra på sig under tiden barnen sjöng. Detta gjorde Vilda och Ville också när de låg i min mage. Kanske ett musikälskande barn till?

Jag är så svag för alla dessa barn i lussekläder och givetvis speciellt då mina egna barn. Varje år så är det viktigt med inköp av lussekläder och det brukar bli två olika uppsättningar till varje barn. Kameran går för högtryck och det gäller att vara snabb innan huvudbonaderna åker av. Jag har pratat med andra mammor som lånar kläder, köper begagnat eller t.o.m. struntar i lussekläder och det finns inte i min värld. Jag tror, förutom att barnen är så söta, att det hänger ihop med alla år av barnlängtan då vi fick julkort efter julkort med utklädda barn och jag var så ledsen över att inte få uppleva det själv. Nu tar jag igen det med råge! Visst är det en kostnad med lussekläder, men det finns många andra saker som jag utan problem håller igen på istället.

Nu får jag ta hand om två speedade övertrötta barn...

Varm kram/Elisabeth

Sanningen om att vara mamma

Kläder:
Första barnet: Du börjar använda mamma kläder så fort du blivit med barn.
Andra barnet: Du har dina vanliga kläder så länge som möjligt.
Tredje barnet: Dina vanliga kläder är dina mammakläder...

Barnets namn:
Första barnet: Du lusläser alla namn böcker som finns och provar olika stavningar.
Andra barnet: Någon måste väl döpa sitt barn efter moster Agda så det kan väl lika gärna vara du.
Tredje: Du slår upp en bok blundar och pekar. Carl-Rutger det får duga.

Förberedelser inför förlossningen:
Första: Du övar andningen regelbundet.
Andra: Du orkar inte öva eftersom du kommer ihåg att förra gången så gjorde det absolut ingen skillnad.
Tredje: Du ber om bedövning i åttonde månaden.

Barnets kläder:
Första: Du tvättar bebisens kläder, ordnar dem systematiskt efter färgerna och viker dem fint.
Andra: Du kollar kläderna för att se om de är rena, men slänger bara de med mörkast fläckar.
Tredje: Varför skulle inte en pojke kunna ha rosa kläder?!

Saker att oroa sig för:
Första: Vid minsta lilla tecken på att allt inte är som det ska - ett kort skrik eller vad som helst så plockar du upp babyn.
Andra: Du plockar upp babyn först när dess skrikande blir så högljutt så att det kan väcka din förstfödda.
Tredje: Du lär din treåring hur man vrider upp bebisens mekaniska leksaker.

Barnvakt:
Första: Första gången du lämnar barnet hemma med barnvakt så ringer du hem 5 ggr.
Andra: Precis när du går ut genom dörren så kommer du på att du kanske skulle lämna ett telefonnummer där du kan nås.
Tredje: Du säger till barnvakten att bara ringa om hon ser blod.

Hemma:
Första: Du tillbringar större delen av dagen med att bara titta på babyn.
Andra: Du tillbringar en del av dagen med att se till att ditt äldre barn inte kväver eller knuffar babyn.
Tredje: Du tillbringer en liten del av dagen med att gömma dig från barnen.

Ljuständning 13 december kl.19.00

Andra söndagen i december, för trettonde året i rad, så tänds ljus för alla saknade och älskade barn. Jag har varit med och tänt ljus sedan 2002 och det är en fin symbolisk handling till minne av våra barn.

Läs mer här och sprid gärna informationen vidare.

Varma hälsningar/Elisabeth

Vilda och Ville

Jag hinner inte alltid skriva så mycket i bloggen, men några foton på barnen kan jag bidra med. Vilda och Ville poserar på sina dagisfoton från oktober 2009. Syns det att mamma älskar Me&I-kläder?

Kram/Elisabeth

Vårt lilla mirakel växer

Tusen tack för alla fina gratulationer och tumhållningar till miraklet i magen! Det värmer oerhört!

Den lilla eller lille i magen växer som den ska och jag känner små rörelser varje dag nu. Graviditeten har hunnit bli mellan 17-18 veckor lång nu, men mera tidsbestämt med bf-datum blir det efter det stora ultraljudet 3 december.

Den här graviditeten är inte lätt. Jag har varit så trött så trött så trött... Två barn hemma varav den ena fortfarande inte sover på nättterna, vanlig graviditetströtthet, foglossningar som kommer mer varje dag, heltidsarbete, ideellt arbete med Spädbarnsfonden och den ständiga följeslagaren ORO. Självklart åtföljt av glädje och hopp att det här lilla miraklet blev till och glädjen över mina barn hemma. Oro och hopp är två starka känslor som vandrar hand i hand, liksom det gjort under mina tidigare graviditeter.

Den här gången har jag gjort något jag inte ens behövt göra under graviditeterna med *Vendela*, Vilda, *Vega* och Ville. Jag var så orolig förra veckan över att jag inte känt liv i magen på flera dagar och oron höll på att äta upp mig och höll mig vaken på nätterna. Jag beslutade då att åka in akut och be att få göra ett ultraljud för att se att allt stod rätt till. Ett erbjudande som barnmorskorna alltid har sagt finns för mig med min bakgrundshistoria och nu tog jag dem på orden. Jag blev väl bemött och ett ultraljud visade en levande krabat med tickande hjärta. Gråten kom när spänningen släppte...

De två väninnor som väntade barn samtidigt som mig har båda fått missfall. Den ena så sent som häromdagen och de båda har också erfarenheten av att tidigare ha mist barn. Jag är så ledsen för deras skull. Detta tillsammans med att det var i vecka 16-17 som *Vega* upptäcktes död i min mage, s.k. Missed Abortion, har ju inte direkt underlättat min oro.

Graviditeten är nu märkbar på flera olika sätt. Både kroppsligt med mage och foglossningar men också inför planering för framtiden. Planering av lägenheten, planering av sjukskrivning från arbetet, planering för att avrunda mina ideella engagemang i Spädbarnsfonden (ett stort beslut taget) o.s.v. Denna planering och framtidstänkande är nödvändigt men också skrämmande. Händer det något nu så är det så mycket i livet som blir omkullkastat och jag har redan varit där i livet två gånger.

Oro och hopp... Jo, det finns mycket hopp och glädje också :-) Jag har t.o.m. vågat pratat om köp av syskonvagn och kikat efter det här barnets graviditetssymbol i barnaffärer. *Vendela* hade Nalle Puh, Vilda Spöket Laban, *Vega* Barbapapa och Ville Bamse. Kanske att det lutar åt Mumintrollen den här gången? Det finns så söta saker och kläder inte bara med Mumintrollen utan också den lilla svarta håriga varelsen vars namn jag glömt och Lilla My som finns med i sagorna om Mumintrollen. Storleksmässigt påminner jag nog själv om utseendet hos ett Mumintroll just nu.

Kram/Elisabeth

Elisabeth på museum?

Idag fyller jag hela 38 år och jag har blivit firad med frukost på sängen och ikväll så ska mina föräldrar komma och vara barnvakter. Peter och jag ska ha en vuxenkväll med bio och restaurangbesök för första gången sedan Vilda föddes. Det kanske är på tiden...

Jag kan inte fatta att jag fyller 38 år! Det var ju nyss som jag hittade på tonårsbus och andra saker som man inte kan skriva i en offentlig blogg om... När jag pratar med vänner inser jag att vi talar om tidsbegrepp som att för 20 år sedan så gjorde vi det och det, kommer du ihåg? Eller ännu värre... Vi pratar om våra hälsoproblem också! Det skiljer alltså inte mycket på mig och de äldre människor som jag delade väntrum med i väntan på att distriktssköterskan skulle ta mina stygn efter bortopererandet av mina födelsemärken på magen häromdagen.

Som grädde på moset så har Mölndals museum börjat att annonsera efter 70-talsminnen och 70-talssaker inför deras 70-talsutställning nästa vår. Jag har med andra ord blivit så gammal att jag nu passar på museum också!!!

"Mölndals museum har just påbörjat dokumentationsarbetet inför nästa stora utställning om 1970-talet. Vi behöver hjälp att hitta typiska 1970-talssaker och foton från vardagslivet i Mölndal, Kållered och Lindome.

Fred i Vietnam, militärkupp i Chile och Baader-Meinhofligan härjar i Tyskland.I Sverige får vi färg-TV och lag om 40-timmars arbetsvecka. El, bensin och olja ransoneras och McDonalds öppnar sin första restaurang i Stockholm. Vi går "Vilse i pannkakan" och lyssnar på "Älgarna demonstrerar".

I huvudstaden protesterar man mot att almarna i Kungsträdgården skall fällas för att bereda plats för en tunnelbanestation. I Mölndal protesterar man mot att Kvarnbyn hotas av en trafikled. Mölndals centrum byggs och Gamla riksvägen ersätts av motorvägen genom Mölndal.

Men vad gjorde du på 1970-talet? Har du kvar dina utsvängda V-jeans, slitna träskor, slimmade skjortor, kortkorta kjolar, långvästar, Palestinaschal eller glittriga platåskor? Har du foton eller film från 1970-talets vardagsliv - familjen i TV-soffan, kompisarna på fotbollsturnén, barnen som leker, husvagnssemestern, gänget som demonstrerar, den nybyggda villan eller rockbandet som tränar?

Vi är intresserade av det mesta! Hör av dig till museet om du har föremål, foton eller film att låna ut till utställningen och berätta om dina egna minnen från 1970-talet. Välkommen med ditt 70-talsminne."

http://www.molndal.museum.se/


Kram från museiföremålet Elisabeth som mycket väl minns sina älskade målade träskor och "Älgarna demonstrerar".

Nu blir det officiellt...

Det var inte planerat och det var helt oväntat då jag har naturlig ägglossning högst en gång om året p.g.a. min pco-s, men givetvis väldigt önskat! Så mycket vi uppoffrat i vår barnlängtanskamp tidigare och så flyttar den här lilla varelsen in helt oväntat av sig självt... Fast hade vi kämpat och längtat så hade ett år varit lång tid, men nu när det kom helt oväntat så känns det som om det var igår Ville kom till världen (080808).

Vi tar givetvis en dag i taget men nu är de första 12 veckorna passerade och idag såg allt bra ut. Och är det något jag lärt mig av mina livserfarenheter så är det just att dagen idag är det enda vi har. Just idag så såg allting bra ut och det finns hopp och oro på samma gång.

Vilda är bestämd och önskar sig en lillasyster och kallar bebisen i magen för hon. Vi får se... Mina föräldrar har döpt den lille i magen till Vilgot för att ha ett arbetsnamn. Vi får se...

Det är inte helt lätt att tolka ultraljudsbilden, men det är en livlig liten varelse som på bilden vinkar med hela armen.

Kram/Elisabeth

Musik som berör

Ibland stannar det snabba vardagslivet upp och man befinner sig bara i stunden... En liten stund med tankar på Vendela och Vega och andra nära och kära som saknas här på jorden. En sådan stund fick jag när jag fick höra den här vackra sången och såg det vackra bildspelet till. Kanske du också kommer att befinna dig i stunden...

Tears of an angel av RyanDan

Varm kram/Elisabeth

Mera bröllopsfoton

Jag skulle önska få mer tid till att lära mig mer om bröllopsfotografering/poseringsfoto men här vågar jag visa ett urval ur de foton som jag tog på Louise och Georgios inför deras bröllop samma dag. Ett otroligt vackert brudpar och ett sagolikt bröllop!

Några bröllopsfoton från Grekland

Jag får många påstötningar om foton från Louise och Georgios bröllop i Grekland som jag var fotograf och gäst på 10 juli 2009. Här är ett litet urval av foton från bröllopsförberedelserna. Alla foton från både bröllop och hela vistelsen i Grekland har brudparet fått.

Utsikt från bröllopsparets hotellbalkong ned mot kvällens bröllops-
och festplats på det lyxiga Loutraki Casino Hotel i Grekland.

Hår och sminkning av brud och hennes dotter.

Härligt kaos när brudpar, alla barn, brudens mor
och syster ska sminkas och kläs på...

Blivande mannen klär på bruden klänningen...

Härliga barn som ej stressar inför ett bröllop.

Brudbukett och brudtärnebukett ligger och väntar.

Även mannen måste ju piffas till lite :-)

Vilda rock star

I eftermiddags så var Peter och barnen iväg på ärenden och jag skulle som vanligt ta itu med alla måsten som finns här hemma. Hemmet ser ut som en blandning av lagerlokal och soptipp och jag kände att det blev helt enkelt för mycket. Istället för att börja arbeta så satte jag mig framför datorn för att lyxsurfa. Ja, för mig är det lyx eftersom nästan varje gång jag sätter mig framför datorn så är det jobb, jobb, jobb... och lite fler måsten. Jag trillade in på digital scrapbooking och hittade en bra sida som förklarade allting man behövde veta innan man sätter igång och vips så hade jag gjort min första egna digitala scrapbookssida i Photoshop.

Enkelt och bra förklarat http://www.freedigitalscrapbooking.com/digital_scrapbooking_howto.html

Gratis digital scrapbooking theme kits http://www.freedigitalscrapbooking.com/digital_scrapbooking_theme_kits.html

Tipsa mig gärna om fler bra sidor med digital scrapbooking då jag är helt novis på området.

Vill ni se "riktig" scrapbooking så rekommenderar jag min väninnas Ulrikas blogg http://ullisenrullisen.wordpress.com/ Hon är konstnär och scrappar och det är då jag är tacksam för att det finns digital scrapbooking för sådana som mig ;-)

/Elisabeth vars hem nog kommer att förfalla mer och mer...

Kvällsgymnastik med "Stamp on the ground"

29 augusti var Peter och jag på Stefan och Jennys bröllopsfest där den här sången spelades flitigt. Vilda och Ville sov över hos mina föräldrar och jag och Peter hade en extremt sällsynt vuxenkväll. Det var så länge sedan så vi kommer knappt ihåg hur man beter sig och pratar två vuxna sinsemellan. Men dansa kom vi ihåg hur man gjorde!

Stefan lade upp länken på Facebook nu ikväll och jag råkade trycka på länken med högtalarna på och helt plötsligt fylldes vardagsrummet av hela familjen som stod och hoppade och dansade. Förlåt kära grannar inunder.

Varsågod och klicka du med. Det är en sådan där låt som klistrar sig fast och den är lätt att röra fötterna till. "Stamp on the ground" rekommenderas dock inte om du är rädd om dina grannar.

Kram och godnatt/Elisabeth

Ha så kul på jobbet idag mamma!

Mattias, Danny och Erik - Vildas snygga pojkar

Tänk om alla hade en liten positiv Vilda hemma som kom med peppande kommentarer när man trött och yrvaken vinglar iväg för att jobba :-)

Ja, nu är det dags att börja arbeta igen. Jag har varit hemma länge p.g.a. sjukskrivning under graviditeten och sedan varit föräldraledig så det är en stor omställning. På ett sätt skulle jag önska mig att vara lyxhustru/hemmamamma för jag älskar att vara med mina barn, men på ett annat sätt är det skönt att börja arbeta och få inkomst igen. Jag arbetar dessutom med saker som jag tycker om så jag kan inte klaga.

Sommaren har gått så fort bara! Vilda hade sitt 4-årskalas. Jag var i Grekland på bröllop som gäst och fotograf. Vi renoverade hemma i vardagsrummet. Vi hade besök av fam. Söderman från Uppsala. Vi åkte iväg och tältade en vecka i södra Sverige och har besökt flera olika sommarland. Lille Ville fick sitt 1-årskalas hemma hos sin mormor och morfar med närmsta släkten och faster Lotta och barnens kusiner Pelle och Jocke var och hälsade på samtidigt så det var roligt. Och sedan var sommaren slut.

Det är stora omställningar i livet nu i höst för hela familjen när Ville har börjat på dagis, pappa Peter ska vara föräldraledig och trappa ned på sin arbetsvecka, Vilda får sällskap av Ville på dagis och har börjat simskolan och jag själv har börjat att arbeta. Jag själv håller också på att trappa ned på mitt stora ideella engagemang i Spädbarnsfonden för jag hinner inte med av naturliga skäl. Den absolut största förändringen som jag hoppas kommer att ske är att Ville ska börja att sova på nätterna för Peter och jag är lite slitna vid det här laget...

Stackars lille Ville förresten är förkyld. Peter och Vilda börjar också att bli så jag förbereder mig mentalt på att bli den omhändertagande här nu i några dagar. Hoppas att det är vanlig förkylning för Ville är ju bara drygt 1 år och så kul är det inte ifall det skulle vara den nya influensan. Oro har jag tillräckligt av ändå.

Jag ska hälsa från Vilda att Danny är snyggast! Vilda är fortfarande tokig i EMD, Måns Zelmerlöv, Melodifestivalen m.fl. så jag är hjärntvättad av deras musik. Fast roligast är nog att Ville, förutom hans försök att säga mamma, pappa och Vilda, nynnar på samma musiktrudelutt ofta ofta... Baby goodbye, baby farewell med EMD. Vad månde det bliva utav mina barn?

Nu ska jag njuta av solen och värmen en kort stund innan det är min sång "Back to life, back to reality".

Kram/Elisabeth

Lille Ville 1 år!

För ett år sedan befann jag mig på förlossningen efter en perfekt förlossning med ett levande barn i min famn och det kändes så härligt. Härligt att fjärde, och troligtvis den sista, förlossningen äntligen gick bra. Äntligen ett bra avslut. Äntligen att jag fick uppleva hur det egentligen ska gå till när man föder levandes skrikandes barn.

Dagen innan, torsdag 7 augusti, åkte vi in för igångsättning. Jag själv hade önskat fredag 080808, lyckodagen, men läkaren sa att inga planerade igångsättningar görs fredag - söndag. Ville hade varit fixerad i min mage sedan längelänge och min enda önskan var att inte förlossningen skulle gå för snabbt så att jag inte hann med. Tanken var att bara göra en hinnskrapning så att fostervattnet skulle gå och förlossningen komma igång, men den lurige lille Ville var helt plötsligt inte fixerad längre så det gick inte. Det blev igångsättning med en propess. Den kan man dra ut ifall det skulle gå för snabbt och det lät ju bra. Kanske skulle vi få en 080808-bebis i varje fall?

Hela dagen gick... Hela natten gick... Ingenting hände. De kom in varje timme för att göra ctg på Ville för att se att allt såg bra ut. Morgonen den 8 augusti gick utan att något hände. De pratade om att lägga en propess till och förberedde mig att det nog kanske skulle bli förlossning 9 augusti istället. Jag blev så besviken och var givetvis trött efter att inte ha sovit på länge och undrade för mig själv hur jag skulle orka när förlossningen väl satte igång. Innan propessen skulle sättas vid lunchtid så kollades det hur mycket jag var öppen. Tydligen var jag öppen redan 3 cm utan att ha känt någonting och nu gick det att ta hål på fosterhinnorna. Efter fostervattnet gick så satt jag och läste en veckotidning och åt lunch. Det började mola lite och komma lite småvärkar, men inget allvarligare än kraftig mensvärk. De diskuterade om det behövdes mer värkstimulering. Sedan gick allt fort.

Jag ställde mig upp för att få stöd av gåstolen för värkarna kom snabbt och intensivt. Värkstimuleringen stängdes snabbt av för det behövdes inget. Efter två stora värkar så kändes det som det gjorde efter många timmar under Vildas förlossning. Jag undrade för mig själv om man ansågs sjåpig ifall man bad om EDA, ryggbedövning, redan efter två värkar. Jag beslöt att lyssna på mig själv och bad barnmorskorna om detta ändå. Det var skiftbyte precis och de stod och diskuterade sinsemellan. De svarade i lugn och ro att de säger till narkosläkaren snart. Nästa värk kom och jag sa återigen att så som det känns så börjar det nog bli bråttom med EDA:n. De sa då att han stod i rummet bredvid och skulle komma om 20 minuter. Redan då förstod jag att jag skulle inte hinna med att få ryggbedövning utan jag använde lustgasen till fullo istället.

Nästa kraftiga värk kom och då kände jag att det började trycka på bakåt. En känsla som brukar signalera att det inte är så långt kvar. När jag sade detta till barnmorskorna så blev det bråttom! Oj då, du kanske ska lägga dig ned så vi får undersöka dig kommer jag ihåg att hon sa. När jag låg ned och hon tittade hur långt det var kvar att öppna mig, så sa hon bara: Ja, du kan börja krysta när du vill för du är fullt öppen. Båda barnmorskorna var lite tagna av att förloppet hade gått så snabbt för det var ingen beredd på. Allra minst jag själv. Barnmorskan som skulle lämna sitt skift stannade kvar så jag hade full service av två proffsiga barnmorskor bredvid mig.

Förlossningen var så perfekt! Självklart hade jag en oro för att det kunde gå för snabbt för barnet, men allting kändes bara så bra. Jag var inte så smärtpåverkad så jag uppfattade allt runtomkring mig. Jag skojade med Peter och barnmorskorna att bebisen skulle få heta Ville för den här killen VILLE verkligen ut och det med en gång. Barnmorskorna skojade med Peter att det var inte direkt något förhandlingsläge att diskutera med en födande kvinna. Bebisens värden såg bra ut hela tiden och jag kunde koncentrera mig på att använda lustgasmasken och följa med rytmen. Jag tror att det bara tog tre riktiga krystvärkar och så var han ute! Och han skrek till med en gång och lades varm på mitt bröst och Peter fick klippa navelsträngen för första gången. Från första värken till att han var ute gick det bara en timme och tio minuter! Vad skönt att befinna sig på sjukhuset redan för tänk om värkarna hade satt igång hemma. Då kanske det hade blivit förlossning i bilen...

Ja, mycket har hänt under detta året. Detta var första gången jag hunnit få ned en förlossningsberättelse på pränt. Jag har lyckats få en helt egen stund för mig själv vid datorn helt ensam hemma. En mycket sällsynt händelse. Peter, Vilda, Ville och deras faster Lotta och kusinerna Pelle och Jocke är och badar och jag är hemma för att baka och förbereda morgondagens tårtdekorationer.

Lille goe charmige Ville, solbränd och solblekt, kommer att få hemmagjorda sommarjordgubbstårtor imorgon på släktkalaset hemma hos sin mormor och morfar. Jag ska doppa jordgubbar i smält choklad och dekorera med streck och prickar så att det blir som nyckelpigor. Det blir stearinljus med hans bokstäver och kanske svenska flaggor också... Jag är nybörjare på att dekorera tårtor men lär väl få börja lära mig för alla framtida kalas.

Ville älskar uppmärksamhet, närhet, mammas hår och mat i alla former och är härdad av storasysters hårdhänta kramar. Jag är så glad och tacksam för att han kom in i våra liv. Tänk att det blev en pojke efter 3 tjejer. Det känns som om Ville alltid funnits och ett år är en evighet men i en sömnbristsmammas hjärna så finns det en stor förundran och förvåning hur ett år bara har försvunnit? Hur kan ett år gå så fort? Jag har tagit otroliga mängder foton som vanligt och någon gång i framtiden så kanske jag hinner med att framkalla och sätta in dem i album och också titta på dem och minnas. Nu får jag trösta mig med att jag hinner i alla fall med att ta foton så att det här året som försvann finns dokumenterat.

Grattis min älskade goe unge!

Mamma Elisabeth som måste gå ut i köket och göra det hon egentligen skulle göra när hon fick egentid.

Älskade lilla Vendela

Tiden går så fort men ändå kan jag minnas det som igår när du föddes. 8 juli skulle du ha blivit hela 7 år. I min fantasi både en bebis och en skolflicka på samma gång. Kanske hade du gillat Hello Kitty som din lillasyster gör? Eller hästar som din jämnåriga kusin Tuva?

Min tid rusar iväg med dina småsyskon, livet, tapetsering och alla förberedelser inför min Greklandsresa. Tänk att jag ska åka till Grekland på din födelsedag Vendela. Pappa, Vilda och Ville ska stanna hemma själva och fastän jag kommer att sakna dem oerhört mycket så tror jag att det är nyttigt för hela familjen. Självklart ska jag hinna med att åka förbi din grav och tända ljus, men du vet att du och din lillasyster Vega alltid finns i mitt hjärta ändå.

Älskade, saknade lilla Vendela. DU FATTAS MIG!

Mina små söta midsommarblommor

Glad midsommar!

Jag hoppas på en fin midsommar för alla och envar!

Som vid alla högtider tänker man extra på alla som saknas... I min fantasi så önskar jag att Vendela och Vega springar omkring barfota i Sommarlandet med varsin blomsterkrans i håret. De har sällskap av alla andra som jag saknar så mycket.

Här på "jorden" har jag planerat och köpt en tygkrans med blommor till Ville. Vilda och jag ska göra en riktigt krans av blommor och Vilda är glad för hon har fått nya kläder till idag. Vi åker till graven och sätter en liten midsommarstång i trä innan vi åker till själva midsommarfirandet.

Stor midsommarkram!

/Elisabeth

Maj + juni = december x 10

Ny matematikformel? Nej, bara en fundering över att maj och juni har blivit värre än decemberstressen. Vi kan välja bort mycket innan och kring jul och det har blivit legitimt. Men det är bra mycket svårare att välja bort något kring maj och juni...

Jag har haft avslutningar av allehanda projekt privat och i jobbet för Spädbarnsfonden för allt ska helst avslutas innan semestrarna börjar. Sommarfest på dagis. Avslutning med dansuppvisning på Vildas dansskola. BVC 10-månaderskontroll. BVC 4-årskontroll. Dagisansökan. Vegas årsdag. Vildas födelsedag med presentinköp, planering, inbjudningar, kalas m.m. Begravning. Studentfirande plus ett studentfirande att ta igen som vi missade för att vi var på begravning. Barnkalas. Planering och klädinköp inför Greklandsresan. Passbeställning. Semesterplanering. Föräldrapenningplanering. Ville konstant förkyld och vaken på nätterna. Bilen gick sönder. Minnesstund med Spädbarnsfonden. EMD på Liseberg. Måns Zelmerlöf i Stadshusparken i Mölndal. Gårdsfest. Nyfödda bebisar. Födelsedagar. 40-årsfest och midsommar. Blommor och presenter som ska köpas... Pengar som inte räcker till...

Ja det här var ett axplock ur vad jag kommer ihåg på rak arm, men jag klagar inte! Det är bara ett konstaterande att maj och juni innehåller många saker som ska hinnas med. Eller vill hinnas med. Jag som är föräldraledig och har småbarn. Hur ska det gå när barnen är i skolåldern och jag arbetar också?

Jag har inte hunnit gå till frisören och sömnbristen är inte att leka med. Vilda frågade mig igår varför jag hade målat mig blå under ögonen. Men Ville älskar att hålla i mitt hår som handtag och mysa och det finns täckcreme att ha under ögonen.

Glädjen över att se Vilda sittandes på sin pappas axlar skrika ikapp med fjortisarna när EMD spelar på Liseberg är oslagbar och Ville som är en glad skit så länge han får uppmärksamhet gör det värt allt!

Det är här och nu jag lever.

/Elisabeth

Att lära sig av sina barn

Den här texten måste någon ha skrivit som har en liten Vilda hemma ;-)

/Elisabeth


För dem som inte har barn är det här hysteriskt.
För dem som har barn som har passerat den här åldern är det här skitkul.
För dem som har barn i den här åldern är det inte kul.
För dem som har barn som närmar sig den här åldern är det en varning.
För dem som inte har barn men som vill skaffa är det preventivmedel.

DET HÄR HAR JAG LÄRT MIG AV MINA BARN:
1. En extra stor vattensäng rymmer nog med vatten för att fylla ett hus på 100 kvadrat till ett djup på tio centimeter.
2. Om du sprutar hårspray på dammråttor och kör över dem med rullskridskor kan de självantända.
3. En treårig pojkes röst kan på något magiskt sätt överrösta 200 vuxna i en full restaurang.
4. Om du hakar ett hundkoppel över en takfläkt är motorn inte stark nog för att rotera en pojke på 20 kilo iförd Batmankalsonger och mantel. Däremot är den stark nog att, ifall det hänger en färgburk från den, att spruta färg över alla väggarna i ett vardagsrum på 36 kvadrat.
5. Det är inte bra att kasta upp tennisbollar mot en roterande takfläkt. När du använder takfläkten som slagträ måste du kasta några gånger innan du träffar. En takfläkt kan slå en tennisboll ganska långt.
6. Glaset i fönster (även om det är dubbla rutor) stoppar inte en tennisboll som slagits av en takfläkt.
7. När du hör toaletten spola tillsammans med orden "Hoppsan" är det redan för sent.
8. Bromsvätska blandat med klor bildar rök. Mycket rök.
9. En sexårig pojke kan göra upp eld med en flintasten även om en 36-årig man säger att det bara går i filmer.
10. Vissa legobitar passerar lättare än andra genom en fyraårig pojkes matsmältningskanal.
11. Trolldeg och mikrovågsugn bör inte användas i samma mening.
12. Superlim heter så av en anledning.
13. Det spelar ingen roll hur mycket gelatinpulver man häller i simbassängen, man kan ändå inte gå på vattnet.
14. Bassängfilter tycker inte om gelatinpulver.
15. Sopsäckar är inte bra fallskärmar.
16. Stenkulor i bensintanken låter väldigt mycket medan man kör.
17. Du vill INTE veta vad det är som luktar.
18. Titta alltid i ugnen innan du startar den; plastleksaker tycker inte om ugnar.
19. Brandkåren har en responstid på fem minuter.
20. Centrifugen på tvättmaskinen gör inte daggmaskar yra.
21. Däremot gör den katter yra.
22. Yra katter spyr upp dubbelt så mycket som de väger.
23. 80% av de män som läser detta kommer att försöka blanda klor och bromsvätska.
24. 100% av kvinnorna som läser det här skickar det vidare till alla sina vänner, med eller utan barn.

Okänd författare

Viktigt att sprida kunskap om att spädbarn bör ligga på rygg!

"Populistiska råd sätter barns liv i fara

1990 dog 146 barn i plötslig spädbarnsdöd i Sverige. I år tar årskullen studenten och 93 pojkar och 53 flickor saknas på skolgårdarna. Tack vare ökad kunskap har dödssiffran sjunkit sedan dess, men nu hotar ovetenskapliga råd att vända trenden, skriver Ingela Rådestad, professor och ordförande i Spädbarnsfonden."

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3018049.svd

Jag hoppas innerligen att så många som möjligt läser den här viktiga debattartikeln om råden att låta spädbarn ligga på rygg.

Ryggläge förebygger plötslig spädbarnsdöd. Andningslarm tycker jag personligen är en trygghet, men andningslarm larmar vid redan uppstått andningsuppehåll eller dödsfall. Låt ingen gå i okunskap om statistik och forskning om de förebyggande faktorerna för att minska fallen av plötslig spädbarnsdöd!

För mig som mist barn vet jag innebörden av statistiken. När jag var höggravid med Vendela så läste jag om att ca 350-400 fall per år drabbades av intrauterin fosterdöd sent i graviditeten. Det tycks kanske inte vara så många när man tänker efter hur många barn som föds friska och vid liv. Några veckor senare var jag dock själv en del i den olyckliga statistiken.

Man kan vara realistisk men man har ändå något slags skyddskal att "det händer andra men inte mig". Efter Vendela dog försvann det skyddsskalet för alltid. När vi väntade Vilda så fick jag höra att statistiken var på min sida för risken att drabbas igen var nästintill obefintlig. Ändå höll vi på att mista Vilda också p.g.a. navelsträngen runt halsen och ändå miste vi Vega senare i Missed Abortion av oförklarliga skäl.

Statistik och forskning ska man inte ta lätt på när det gäller våra och andras barns liv. För mig som hamnat i den olyckliga statistiken jag vet... jag vet att sorgen efter att mista ett barn är evig och obeskrivbar för någon som ej mist barn själv.

Fakta om förebyggande åtgärder för plötslig spädbarnsdöd måste tyvärr ständigt upplysas om. Spädbarn bör ligga på rygg, med eller utan andninglarm. Lyssna på vetenskapliga fakta istället för barnuppfostrans-förstå-sig-påare som rekommenderar magläge. De kan prata om att riskerna är så små statistiskt sett och att barnets sömn är det viktigaste, men för alla som drabbas av att mista barn vet innebörden av att vara en del av den olyckliga statistiken.


Spädbarnsfondens råd till nyblivna föräldrar:

•Lägg ditt barn på rygg när det ska sova

•Låt ditt barn sova i en egen säng i ditt sovrum

•Se till att ditt barn är lagom varmt och kan röra sig

•Använd inte nikotin före eller efter barnets födelse

•Bröstmjölk är bästa födan till ditt barn


Kram/Elisabeth

Vegas dag

Idag för två år sedan föddes lillalilla Vega på Östra sjukhuset i Göteborg. En liten docka som fick plats i sin pappas stora hand. En litenliten en med allt på sin plats. Ögon, näsa, mun, tio fingrar och tio tår. Små rundade axlar och en rund liten bebismage. Vårt älskade lilla barn som blev till på vårt andra provrörsbefruktningsförsök.

En sådan här dag, och dagarna innan, så vandrar tankarna till vad som hände för exakt två år sedan. Sorgen över att mista ännu ett efterlängtat barn. Glädjen över att Vilda fanns hos oss, men också det jobbiga med att parera glädje och sorg på samma gång. Bara en vecka efter Vegas födelse var det ju dags för Vildas 2-årskalas.

I början av maj det året så dog min morfar efter en tid på sjukhuset. Jag kunde aldrig hälsa på honom och ta avsked för han låg på infektionskliniken och jag fick inte hälsa på för jag var gravid. Det var dagen efter morfar dog som vår ena katt, Zombie, dog av ålderdom hemma. Det var dagen efter morfars begravning som det upptäcktes att Vega också dött i magen.

Maj har kommit att bli en månad med så många blandade känslor. Min släkting dog häromdagen efter en tids kamp mot sin hjärntumör. Barnens extramorfar. Vi har inte kunnat hälsa på dem på hela vintern för att barnen varit sjuka nästan konstant, men helgen innan han dog så hann vi åka upp för att få ta avsked. Det blev ett tungt möte med ord, tårar, kram och hålla i handen-farväl.

Ibland känns det som om jag har lika mycket bagage som i bagagesnurrorna på flygplatsen och inte bara min egen ryggsäck att bära på. Fast å andra sidan så vet de flesta med sorg i bagaget att vid en ny sorg så dyker de gamla också upp. I bagaget ligger både smärtsamma minnen och glädjefyllda minnen. Över människor som saknas, saker som aldrig blev, relationer som ej klarade sig, längtan och saknad. De får plats bredvid varandra på något konstigt sätt och möjliggör att man kan känna sorg och glädje på samma gång.

Idag är det en dag med sorg och saknad i tanken. Jag tänker på Vega och Sara som delar dag idag, Saras morfar som gick bort igår kväll, min släkting, lille Dylan som skulle fyllt år i förrgår, lilla Cecilia som skulle ha fyllt år imorgon och alla andra nära och kära som ej finns här på jorden längre.

Det är också en dag med tacksamhet över att Ville kom till oss. Han var ju ett fryst ägg från samma tillfälle som Vega blev till. Tekniskt sett är ju Ville en tvilling till Vega så på det sättet är hon alltid med oss ändå. Precis som Vendela också alltid är med oss då Ville och Vendela var så lika varandra när dem föddes.

Idag är också en dag fylld med kärlek och glädje. Kärlek till alla mina barn. Glädjen över Vilda och Ville som fyller dagarna med bus och skratt. Lilla Vilda som snart fyller hela 4 år och som ska få en cykel när hon fyller år. I år valde hon Barbapapa-tema på sitt kalas och Barbapapa var även temat för mig under Vegas graviditet. Lille Ville som fått sina första tänder och precis är på gång att börja krypa.

Älskade älskade lilla Vega. Dagen idag är speciellt din dag. Vi miste framtiden med dig, men du finns för alltid i mitt hjärta. Du och din storasyster Vendela.

Mamma älskar er!

Molnogram

Artikel i Aftonbladet

"Mina döttrar dog i magen"
Elisabeths kamp för att bli mamma var lång och svår
Efter flera års ofrivillig barnlöshet blev Elisabeth Thieme, 37, gravid. Men hennes efterlängtade Vendela dog – mitt under förlossningen.

Läs hela artikeln på Aftonbladets hemsida här >>

Via Vendelas minnessida har vi blivit kontaktade flera gånger för att medverka i olika artiklar. Detta var tredje gången gillt som vi var med i Aftonbladet och vi har varit med för att med vår historia kanske kan hjälpa någon annan. Första artikeln handlade om sorgbearbetning i relationer publicerad 2005, nästa artikel handlade om barnlöshet, Vendela och Vilda som kom med glädjen igen publicerad 2007 och den här sista är ett "Mitt liv-reportage" som handlar om ofrivillig barnlöshet, missfall, att mista Vendela och Vega och glädjen med Vilda och Ville.

Ett naturligt avslut och sista artikeln? Journalisten hade det inte lätt att sammanfatta allt. Jag är inte så förtjust i att se bilder på mig själv just nu men jag njuter av bilden där barnen är i mitt knä och man ser all kärlek som strålar ut. Vilda och Ville är mina mirakel som jag är så djupt tacksam över att tårarna rinner och hjärtat svämmar över och det tycker jag syns i just den bilden som fotografen fångat.

Artikeln var publicerad i Aftonbladet, Sofis Mode 28 - 29 april 2009.

Kram/Elisabeth

Bilder från påsken

Mina påskkycklingar

Vilda påsken 2006

Ville påsken 2009

Vilda påsken 2006

Ville påsken 2009



Vilda påsken 2009

Ville påsken 2009

Jag fotograferade Vilda påsken 2006 med ett tema som hette tre gula ting. Jag var ju tvungen att göra om det nu igen med Ville för att det är roligt att jämföra och att fotografera med teman. Visst märks det att dem är syskon? Vilda är ca 10 månader på fotona och Ville ca 8 månader.

Kram/Elisabeth