Hjälp, nu är Greklandsresan bokad!

Jag har inte riktigt hunnit fatta det ännu, men jag ska åka till Grekland i sommar på bröllop! Helt själv, utan familjen då barnen är för små för att klara av värmen i juli där. Och av ekonomiska skäl också givetvis, då man inte blir rik på att varit sjukskriven och sedan föräldraledig.

Det är Louise på Spädbarnsfondens kansli som ska gifta sig med sin drömprins och jag ska vara med som gäst och även som fotograf. Jag är så glad att Louise och jag lärt känna varandra och tillsammans skämtar vi om att vi är den dynamiska duon. Jag vet inte hur många telefontimmar vi spenderat tillsammans :-)

Aaah! Jag kan knappt fatta det! Grekland! Sist jag var utomlands var 2002 på Peters och min förlovningsresa till Madeira med Vendela i magen. Innan dess åkte jag Europa runt på motorcykel med min f.d. men förutom Madeira har jag aldrig varit på charterresa och definitivt aldrig rest utomlands själv! Nu ska jag flyga tur och retur till Grekland OCH vara borta från familjen en hel vecka! Jag har aldrig varit borta från familjen en hel vecka...

Louise hjälpte mig att boka resan så nu kan jag inte ångra mig. Jag kommer nog att gå runt här hela dagen och så smått försöka fatta att det ska bli verklighet :-) Sedan blir det att planera inför bröllopet och att läsa på mer om Loutraki, Heras tempel m.m.

Kolla gärna in blivande brudparets fina hemsida som de lagt ned oerhört mycket tid bakom: http://www.bramis.se/

/Chockad men glad Elisabeth

Trollkonstnären

Jag passar på att skriva i bloggen nu när Peter ligger och får sovmorgon och när Vilda och Ville tittar på barnprogram.

Trollkonstnären, även kallad mamma, har som vanligt sovit i knappa entimmespass under natten. (Ok i natt var även Peter uppe, men i vanliga fall brukar det vara trollkonstnärens jobb.) Ville har varit förkyld av och till sedan han föddes och många gånger är det som den lilla täppta näsan ställt till det för nattsömnen.

Trollkonstnären brukar göra så här. Hon vaknar med ett ryck och bli klarvaken då Ville vaknar och skriker och är rädd då han inte kan andas ordentligt. Hon lyfter upp honom, stänger av andningslarmet och skyndar ut ur sovrummet för att inte väcka pappan. Med Ville på ena armen, lite gungandes och tröstande, fyller hon nappflaskan med vatten och ställer in i mikron. Under tiden tar hon fram vällingpulvret och sedan när flaskan är färdig i mikron, häller hon ut lite vatten på handen, fortfarande bara med en arm, för att känna så att det är lagom varmt. Häller i pulvret och skakar om och ger Ville nappflaskan i munnen.

Sedan in i badrummet och Ville läggs på skötbordet. Saltlösning i näsan, näsFridan för att suga ut det som täpper till och sedan en droppe Nezeril i varje näsborre. Och fort ska det gå! Ville är arg och stark och ju fortare desto bättre. Sedan in med nappflaskan i munnen igen och under tiden han själv håller nappflaskan, så passar trollkonstnären på att byta den överfyllda kissblöjan. Ibland lyckas hon själv göra sina behov sittandes på toalettstolen med ena handen på Villes fötter på skötbordet för att känna så att han inte är på väg att ramla ner.

Efter vällingflaskan, om Ville fortfarande låter täppt och rosslig i halsen, så ut i köket igen med honom på ena armen. Fram med slemlösande hostmedicinen Mollipect och medicinsprutan. Med ena armen lyckas trollkonstnären fylla på medicinsprutan med rätt dos och halvlägger Ville på köksbänken, så att han ska kunna svälja medicinen i rätt läge. Efter medicin och lite tröst, så somnar Ville snabbt om. Det gör inte hans mamma.

Är det riktigt illa så vaknar Ville till ca var 40 minut och skriker till lite halvt sovandes, för att näsan är täppt eller för att han tappat nappen. Är det en bra natt så kan det gå hela 5 timmar innan han påkallar uppmärksamheten.

Häromdagen, efter en 40-minutersnatt, så försov Peter och Vilda sig. Peter sa att Vilda fick stanna hemma från dagis så att han skulle kunna hinna i tid till sitt jobb. Trollkonstnären steg då upp i sitt zombieliknande tillstånd och gjorde i ordning dottern till dagis, för hon såg framför sig hur hon skulle kunna orka sysselsätta en snart 4-åring och en ½-åring hela dagen med så lite sömn i bagaget. Vilda kom i väg till dagis och Peter kom 1 minut i till sitt jobb, så han hann.

Trollkonstnären gjorde allehanda sysslor hela dagen och under tiden Ville sov middag, så ringde telefonen. Efter arbete med hushållet, Spädbarnsfonden, kontakt med arbetet, sociala mejl och telefonsamtal, förbereda middagen m.m. så kom Vilda hem igen. Trollkonstnären underhöll två barn till sena kvällen och nattar två barn då Peter anländer hem efter jobbet. Han är trött efter arbetet. Hon är trött efter nätter och dagar...

Trollkonstnären däckar i soffan framför TV:n och vaknar vid midnatt för att gå och lägga sig på riktigt. Vid 1-tiden är det Villes första vakna pass med välling igen.

Trollkonstnären undrar varför det heter föräldraLEDIG? Associerar man inte ordet ledig till sömn och vila? Fast trollkonstnären klagar egentligen inte, för hon är givetvis så tacksam över sina barn och tar hellre nattpassen än att också samtidigt parera en sambo som inte fått sömn. Det är inte att leka med. Så självvalt fortsätter hon att vara trollkonstnär... eller zombie?

Kram/Elisabeth

En helt vanlig dag på väg hem från dagis

Häromdagen hämtade jag Vilda på dagis och Ville sov i barnvagnen. På vägen dit svämmade mammahjärtat över vid synen av Ville sovandes i barnvagnen. Väl inpackad i sin overall och med vantar såg han ut som en liten Michelingubbe med armarna rakt utåt. Hans sovande ansikte påminde mig om Vendela och jag känner mig tacksam över att Vendela syns i sin lillebror. Hon är hela tiden närvarande. Även om hennes plats inte tar så stor plats varje dag, så är hon och lillasyster Vega med som en naturlig del i vår familj.

Jag hämtade en glad men trött Vilda som hade åkt pulka på dagis. På vägen hem så passerar vi en liten minnesplats med gravljus. Här mördades en 18-årig pojke för några veckor sedan. Han sköts ihjäl på nära håll i något som polisen tror var en gänguppgörelse. Mitt i ett bostadsområde med barnfamiljer. Det blev några artiklar i tidningen, men för de flesta människor så kommer nyheten att glömmas bort som en i mängden. Jag tänker på pojkens anhöriga och vänner. Oavsett hur pojkens liv sett ut, så är det ett liv som för alltid är släckt. Jag vet innebörden i för alltid och för evigt borta...

Vilda stannade själv till vid pojkens minnesplats och stod ett tag och begrundade alla gravljus. Hon förstod att någon hade dött, för det har hon själv förstått att gravljus betyder. Jag fick försöka förklara litegrann som svar på hennes frågor och hon stod och var allvarlig en stund och bara tittade. Sedan sa hon helt enkelt: Kom nu så går vi hem mamma!

Sekunderna senare hade vi snöbollskrig hela vägen hem och Vilda kiknade av skratt. Tänk vilken lycka att få kasta snöboll på sin mamma. Jag kunde inte låta bli att försöka fånga henne på kort, men fick parera kameran från snön som for. Den kameran har fått utstå mycket.

Jag ville fånga en vanlig dag och det var därför jag hade tagit med mig kameran för att dokumentera promenaden hem från dagis. Den lilla korta biten, med alla tankar och ytterligheter, känslor av glädje och sorg, blev en väldigt passande beskrivning av mitt liv. En helt vanlig dag på väg hem från dagis. Med en mamma som är så lycklig och tacksam över sin sovandes son och sin dotter som säger orden: Kom nu så går vi hem MAMMA!

Kram/Elisabeth

Man har inte roligare än man gör sig...

UTMANING: VARJE SVAR MÅSTE BÖRJA MED BOKSTAVEN I DITT NAMN

Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar!

1. Vad heter du?: Elisabeth
2. Ett ord på fyra bokstäver: Elev
3. Flicknamn: Elina
4. Pojknamn: Erik
5. Yrke: Estetiker
6. Färg: Eeeh... Enfärgat grön?
7. Klädesplagg: Ekologist framtagna klädesplagg :-)
8. Mat: Enkel husmanskost
9. Sak i badrummet: Elektricitet
10. Plats/stad: Enköping
11. En orsak att vara sen: Egocentrisk
12. Något man skriker: Emil! Förgymmade unge!
13. Film: "En film om Olle Ljungström"
14. Något man dricker: Evian
15. Band: Enigma
16. Djur: Elefant

Dagens nya ord som jag trillade över i ett lexikon får bli "eklärera", vilket betyder festligt upplysa. Härmed eklärerar jag om denna utmaning till dig!

Kram/Elisabeth

Lutande tornet Elisabeth

Så fort familjens penicillinkur var över, så blev barnen snoriga igen. Ville vaknade var 40:e minut inatt och väckte sin mamma för att han var täppt i näsan. Tack och lov är barnen bara "lightförkylda", men gissa vem som vaknade med nackspärr...

Det gick riktigt bra större delen av dagen men nu framåt kvällen ser jag ut som lutande tornet i Pisa! Så fort jag rör mig en cm så sticks en kniv in i nacken. Peter jobbar sitt tyngsta pass i veckan idag och kommer inte hem förrän ca 20.40. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa nattningarna med barnen, men Peter kanske får komma hem och hitta sin familj sovandes påklädda i sina sängar och hemmet i kaos... Jag kan inte ens nå värktabletterna på översta hyllan i köket för jag kan inte sträcka upp armarna.

Det är tur att man har bloggen för några minuters verklighetsflykt.

Kram/Elisabeth

Liten älsklingsfot

Trött, trött, trött med vardagsbestyr, penicillinkur, kalasande och städning som man inte orkar med... men mitt i allt så finns det småsmå saker som betyder allt. Som gör att man orkar lite till.

Ville brukar vakna och ligga och prata och jollra. Lekandes med sina händer och fötter. Den här gulliga lilla foten kan man få se sticka upp ovanför spjälsängskanten när man vaknar på morgonen.

Så innerligt tacksam över att få uppleva detta och... kär?! Ja, det kan man säkert säga om sina känslor för sina barn. Kär och älskar.

Kram/Elisabeth

Alla smärtans, förlåt, hjärtans dag!

Idag skänker jag varma tankar till alla som är ensamma och till alla som saknar någon.

Igår var jag och Ville och handlade på Mölndals Bro bland annat inför alla hjärtans dag och tankarna vandrar givetvis till Vendela och Vega. De finns alltid i mitt hjärta. Alltid älskade och alltid saknade.

Jag brukar ju säga att glädje och sorg går hand i hand och så ser ju livet ut för mig, och mångamånga andra... Samtidigt som jag handlade ros till Peter och bokmärken till Vilda, så handlade jag fina stenhjärtan som symboliserar kärleken till alla våra barn. Jag kunde inte heller låta bli att köpa en Tatty Teddy med fint hjärta, som "familjen" får i Alla hjärtans dag-present, men som också för mig symboliserar kärleken och saknaden till Vendela och Vega.

Det blir många saker med symboler i. Vendela och Vega är en naturlig del i mitt liv och kommer alltid att vara. Sorgen är inte lika smärtsam men de kommer ju alltid att vara saknade. Det blir en hel del hjärtan, månar, stjärnor, änglar, älvor, Nalle Puh och humlor (Vendela) Barbapapa och fjärilar (Vega) och annat som för mig betyder något. Vilda får bland annat Spöket Laban och nyckelpigor och Ville får bland annat Bamse och lejon. För mig är det väl ett sätt att få ge utlopp för kärleken till alla mina barn.

Det var så mysigt att gå och handla bara Ville och jag för det händer nästan aldrig p.g.a. mina foglossningar som fortfarande hänger i. Tidigare på morgonen hade han och jag varit på barnmottagningen för hans eksem och han fick göra allerigpricktest stackaren. Tack och lov visade det inget, men han kan trots det ändå vara mjölkkänslig. Först försöker vi med kortisonsalva och annat mjukgörande och hjälper inte det blir det mjölkfri kost. Vilda var ju precis likadan när hon var bebis och det växte bort.

På kvällen när Peter kom hem så utbytte vi rosor och choklad och han var mäkta stolt och glad över att han hade köpt större och fler rosor och finare choklad till mig. Ja, vi är nog lite konstiga i vår familj, för vi kunde inte hålla oss utan alla hjärtans dag-presenterna blev utdelade redan igår kväll och är nog redan uppätna också :-) Jag är tacksam över att ha någon att köpa ros till och att få ros ifrån. Det är ett under att vi fortfarande hänger ihop efter alla svåra år...

Idag ska jag försöka hitta någon fin heliumhjärtballong till graven, göra några fina gravljus till graven och sedan ska vi städa. Ikväll kommer min väninna och hennes son hit på alla hjärtans dag-middag och vi ska äntligen få vara lite sociala. Peppar, peppar, ta i trä, men vi råkar vara friska hela familjen förutom att Ville är lite snorig.

Till alla som saknar någon speciellt idag och till alla som vill och behöver. Varsågod - tryck på hjärtat så kärleksbombar jag er!

Varm kram/Elisabeth

Heja Bamse!

Bamse är storfavoriten här hemma sedan länge, fast den här Bamse har nog aldrig Vilda hört :-) Varsågod! Lite fredagsnöje!

Kram/Elisabeth

Fotoutmaning!

Gå in bland dina foton i din dator och ta mapp nummer 6 och välj bild nummer 6. Lägg ut denna bild på bloggen och skriv lite om den. Utmana därefter 6 stycken nya och länka till deras sidor!

Så löd alltså utmaningen från Lindalolindalej och här kommer min bild!

En vardagsbild som kanske inte skulle ha hamnat i en blogg i vanliga fall ;-) Jag och Vilda ligger och vilar i soffan i januari 2008. Ville är på insidan av sin mammas mage.

Tänk att jag har förträngt... men vi hade faktiskt Spädbarnsfonden Västers blivande soffor och soffbord hemma i vår lägenhet, samtidigt med våra egna möbler, då inflyttningen till Spädbarnsfonden Västers lokal blev försenad en månad. Vi var fullkomligt övermöblerade och klev över möbler för att komma fram. *huh*

Åh, lilla älskade Vilda med snuttefilt och napp. Nappen gav hon till tomten på Liseberg i december 2008 och då försvann användandet av snuttefilt på köpet. Nu finns lillebror Ville hos oss och han har övertagit bruket av napp och snuttefilt.

Så mycket det hinner hända på ett år! Nu är jag nyfiken på era foton!

Jag i min tur utmanar:

Anettes nya liv
Gabriellas dagar
MammaMelissa
Om konsten att leva i ett vakum
Thieme aktuellt
Ännu en blogg, fast min

Vill du också vara med på utmaningen så hojta, så lägger jag till din länk också.

Kram/Elisabeth

Ville är full!

Vi gjorde flera hand- och fotavtryck på både Vilda och Ville på Villes 6-månadersdag 090208 i fingerfärg. Vilda passade dessutom på att göra flera tjusiga konstverk och det är så härligt att se hennes utveckling och höra hennes fantasi. För fantasi det har hon :-)

Beskåda hennes konstverk ovan. Titeln är "Ville är full"!

E: Vad menar du med att Ville är full?
V: Jo, det är när han är så där konstig, snurrar runt och har sig.
E: Jaha, har Vilda också varit full?
V: Ja, det är när man går så där tokigt. (Vilda visar mycket naturtrogna raglande steg)
E: Men vad har du lärt dig att man kan vara full? Har du sett det på TV?
V: Nä, det har jag lärt mig på dagis.

Jag tänkte att jag skulle berätta detta på förskolan för fröknarna där. I utbyte mot att de inte tror på allt som Vilda säger att vi gör här hemma, så ska jag inte tro på allt Vilda säger att de gör på förskolan!

Vildas vidare resonemang handlande om att mamma och pappa också var fulla, vilket hon aldrig har sett oss vara. Hon har så mycket livlig fantasi, men det var roligt att se att hon hade målat känslan rätt i hur det känns att vara full.

/Elisabeth

Ville 6 månader idag!

Vart tog tiden vägen? 080808 känns som om det vore igår samtidigt som det är en evighet sedan.

Vår lillestore kille är en cool kille som nästan alltid är nöjd, bara han får mat. Han älskar att sitta i sin bilbarnstol och gunga, prova sin röst och kolla på Vilda eller på barnprogram. I bilbarnstolen sitter han som en kung :-) Vår lille lejonkung.

Han skrattar så gott åt Vildas tokigheter och de två älskar verkligen varandra. Efter 16 års barnlängtan finns äntligen Vilda och Ville hos oss och jag njuter verkligen. Tänk att det blev en pojke efter tre tjejer. Tänk att det blev VILLE!

Vendela och Vega finns givetvis alltid med oss i tankarna. Just nu är Vilda inne i en period där hon pratar om änglar och himlen. Det som är intressant för henne är färgen på vingarna, att man kan flyga och allting man kan hitta på där uppe. Så enkelt och naturligt det är för barn. I min fantasi får jag väl också tro att Vendela och Vega finns någonstans däruppe och har det bra.

6 månader... Det får nog bli lite fotograferande och hand- och fotavtryck idag kanske... Nu kallar kungen. Matdags.


Kram/Elisabeth

Galet ful thailändsk hatt

Tänk vad mycket roligt man kan hitta på Tradera :-)

http://www.tradera.com/Galet-ful-Thailandsk-hatt-auktion_83397891

Missa inte att läsa objektbeskrivningen. Det är nästan så att man är sugen på att buda själv. Vi kan behöva lite roligt här hemma för att pigga upp oss.

/Elisabeth

Bingo!

I fyra dagar var hela familjen någorlunda frisk och jag började att våga boka några sociala saker i almanackan. Givetvis med orden: Peppar, peppar, ta i trä!

I torsdags kväll kom Peter hem och kände sig magsjuk. Jag protesterade vilt och kände faktiskt en stor lust att portförbjuda honom hemma ;-) Inte mer, tänkte jag. Vi har varit sjuka sedan Villes dop 22 november och det går bara runt, runt, runt...

Jag själv åkte givetvis på lite magsjuka light men tack och lov slapp barnen. Vi tvättade händerna till förbannelse för att minimera risken.

I fredags kväll efter en en dag med trötthet och svaghet börjar jag känna att jag får starkt ont i halsen och svårt att svälja. Jojomensan. Halsfluss på gång. Senare på kvällen får även Peter ont i halsen. Det är Peters tredje omgång halsfluss, Vilda har haft det två gånger och så nu jag. Ville har varit konstant småförkyld sedan födseln.

Kan man ropa Bingo när man prickar in både maginfluensa och halsfluss? Jag brukar sällan klaga eller tycka synd om mig själv, men nu är jag så innerligt trött på skiten. Alla som har barn hemma vet att även om mamman själv är sjuk, så ska barnen servas... Att be om barnvakt är ju inte aktuellt med sjuka barn.

Idag åkte vi till vårdcentralen och jag stod på mig att alla fyra skulle undersökas i halsen. Jag berättade om att det bara går runt i familjen och vår läkare var toppen. Han skojade med Vilda och Ville så att de glömde av att det var äckligt med en träspatel i munnen och en tops som körs ned i svalget. Jag var den enda som slapp topsen för jag hade halsfluss till 100% bara man såg utseendet i halsen.

Gissa hur många i familjen som hade halsfluss? Bingo! Alla fyra! Har man självironi och är luttrad när man skrattar och skojar om Bingo? Självklart är jag givetvis mycket tacksam över att det är "lätta" sjukdomar som går att bota.

På apoteket fick vi med oss en specifik specialantibiotika som vi alla fyra skulle ta. Kåvepenin var inte ens ett alternativ. Kändes märkligt att hämta ut medicin till hela familjen, men hoppas att det är detta som behövs för att bryta den onda cirkeln.

Vi har knappt träffat någon i sociala sammanhang sedan november och jag börjar att känna mig lappsjuk! Jag har inte kunnat träffa flera nära och kära där en har cancer och två ska opereras snart. Skulle aldrig våga hälsa på och smitta med dagisbaciller. För att inte tala om alla små söta bebisar som fötts i bekantskapskretsen! Jag vill ju klämma och känna! Fast å andra sidan har jag ju fått tid till att starta en blogg med lite navelskådning :-)

Det gör så förbaskat ont att svälja... Glad att Vilda och Ville fick behandling innan halsflussen gick för långt. Jag tar hellre deras onda så att de slipper. Snälla håll tummarna för att den här medicinomgången hjälper!

Elisabeth med hög feber och två pingisbollar i svalget

Barbapapa-bokstäver

Vilda älskar Barbapapa-böckerna och speciellt boken "Lär dig engelska med Barbapapa". Jag vet inte hur många kvällar jag fått läsa den, men det är faktiskt roligt att följa hennes utveckling. Hon kan hela alfabetet och ca 6 ord på engelska och hon är bara 3 ½ år. Tänk om man själv kunde lära sig i den takten?

Speciellt förtjust är hon i bokstaven V för den är bara hennes. Ville får inte låna den :-) Det gör ju inte saken sämre att just den bokstaven är lila, vilket är favoritfärgen jämte rosa. Så fort hon ser ett V blir hon helt överlycklig och säger: Titta mamma! Ett V! Det är MIN bokstav!

Ikväll har jag suttit och scannat in bokstäver ur flera Barbapapa-böcker och gjort en tavla till henne. På tork ligger två ramar målade i blått och om inspirationen, orken och tiden finns så får jag väl fixa en till Ville också för rättvisans skull.


/Elisabeth som sitter vid datorn alldeles för sent, men det är enda tiden att få något eget gjort. När både barnen och Peter sover...

Fotografera kundvagnen i affären?

Det är ytterst sällan jag hinner läsa böcker och se på TV. Eller hinner och hinner... Jag sitter hellre vid datorn på kvällarna, men de har nog många redan förstått ;-)

Det finns dock en bok som fångade min uppmärksamhet och den handlar om en annan stor passion jag har; fotografering. Jag har plöjt igenom flera fotoböcker i mina dagar, men den här mannen skriver så roligt och engagerat att det var ett nöje att läsa. Boken passar både proffs och amatörer och bli inte förvånad om kreativiteten flödar efter att du läst den här boken.

Utdrag ur kapitel 10 i "Konsten att ta vinnande bilder" av Göran Segeholm.

"Bilddagbok

Det här är ett litet hanterligt projekt som ligger mig varmt om hjärtat. Bli dokumentärfotograf i din egen vardag för en period, låt oss säga en månad första gången. Reglerna är att du ska spara en bild om dagen, inte mer, och skriva en liten text till.

De första två veckorna brukar vara ganska enkla. Det finns en del motiv att ta itu med, dagislämning, goda vänner på besök och bussresan till jobbet. Men sedan märker du att de självklara motiven snabb börjar ta slut, och det är precis det som är meningen. Nu tvingas du tänka efter vad du kan fotografera mer som beskriver ditt liv just nu. Kanske ett foto rakt ner i kundvagnen på stormarknaden kan rädda en dag. Och killen som jobbat på bensinstationen i alla år och alltid hejar kanske också är värd en sida i dagboken.

Tänk på resultatet av det här projektet som en pärm i din bokhylla, inte som en ny bildmapp på hårddisken. Du måste skriva alla bilder och texter, annars gills det inte. Snyggast är om du monterar in bilderna på en A4-sida i ditt bildbehandlingsprogram och skriver in texterna direkt.
Skriv ut varje ny sida så snart som möjligt, samma kväll om du har en skrivare hemma, varje vecka om du måste skicka filerna till ett labb. Slå hål och sätt in i en vanlig pärm.

Vinsten med projektet är stor redan när du gör det, men ännu större om tio, tjugo och trettio år."

Jag kan inte låta bli att fundera på ifall man tas för en tokstolle i affären ifall man skulle ta fram systemkameran och fotografera sin egen kundvagn. Fast å andra sidan är det befriande att få göra lite tokstolliga saker i livet. Det känns som om jag behöver få göra lite mer roliga saker i livet då det har varit många tunga år... Sorgen kommer aldrig att försvinna, men det går att få in mer glädje och hjälper det att fotografera kundvagnar så varför inte?

Flera som är sugna på bilddagböcker?

Kram/Elisabeth

Älskade pyjamasbarn

Elisabeth: Vänta lite Vilda. Jag ska göra färdigt fotona på dig och Ville och lägga ut på hemsidan.
Vilda: Då ska jag skriva. Jag ska skriva V. MIN bokstav.
Elisabeth: Vad ska vi skriva mer då?
Vilda: Skriv hälsa och goddag.


Visst är det något speciellt med små barn i pyjamas? Mammahjärtat svämmar över. Här hann jag att fotografera barnen i vår säng en vanlig tisdagsmorgon, 20 januari 2009. Ville matvrak dricker redan exakt lika mycket välling som sin storasyster. Det bådar inte gott för framtida kostnader för matkontot...

Familjebilder

Bloggen måste ju ha något att titta på också :-)

Mina svarta vingar

Jag måste skriva ned innan jag glömmer :-)

Vilda pratade häromdagen om att hon hade en farfar och att han var död. Jag har inte försökt att färga hennes tro med för mycket egna tankar och åsikter och pratat om döden och Vendela och Vega i små doser någon gång när det kommit på tal.

Vilda fantiserade livligt vidare och berättade att farfar minsann har vingar på sig i himlen. Det hade å andra sidan hennes bästa vän Ebba, Ebbas lillasyster och deras föräldrar och Vilda med. Vilda berättar att de också har vingar så att de kan flyga upp till himlen och hälsa på. Ebba har rosa vingar, Linnea vita och Vilda själv har lila vingar.

Jag flikade in lite fint och frågade vad för färg Vendela och Vega har på sina vingar och det kom mycket bestämt att Vendela har röda och Vega blå. Sedan fortsatte hon och berättade att pappa också har blå vingar.

Jag funderade och var lite fascinerad över att hon pratade om änglavingar och himlen, för det har vi inte direkt pratat om. Hon har säkert snappat upp detta från sin omgivning i sagor och på TV.

Vilda avbröt mina funderingar och frågade mig: Vet du vad du har för färg på dina vingar mamma? Nej, svarade jag. Vilda: Svarta!

Vildas mamma - hon med de svarta vingarna :-)

Att blogga eller inte blogga...

... det är frågan!

Jag hinner inte med. Alls. Och ändå startar jag en blogg.

Det finns ett stort behov inom mig att få ur mig små vardagliga saker på pränt. Livet rusar på så fort och jag vill inte glömma. Jag vill leva i nuet och komma ihåg små roliga saker som Vilda och Ville säger och gör. Tyvärr har jag ett bra men kort minne och de saker som jag tänkt att jag ska komma ihåg, faller i glömska. Jag t.o.m. hade glömt att redan 2005 hade startat den här bloggen och svor när jag skulle skapa en ny att den inte ville godta min nya blogg. Problemet var att jag redan hade en med samma namn. Mitt liv i ett nötskal.

Barnens hemsidor hinner jag knappt med att uppdatera och där har kommit en till aspekt att tänka på. Det är inte lika lätt längre att lägga in mängder med foton och information om Vilda. Hon är ingen bebis längre utan en liten dam med stor integritet. Villes hemsida ja... Det sägs att man inte hinner med andra barnet lika mycket som det första och visst är det så. Jag kämpar och försöker verkligen dokumentera Ville lika mycket och det kanske jag ändå gör. Men jag har knappt tid att titta på fotona.

I många år har mitt liv kretsat kring barnlängtan och att få levande barn. Nu äntligen känns det som om livet har tagit en annan vändning och jag hoppas innerligt att det håller i sig. Jag och Peter kan behöva lite lugn och ro efter alla tunga år. Så mycket lugn och ro det nu är med en 3½-åring och en ½-åring som äter var tredje timme dygnet runt. Livet som jag längtat så efter.

Bloggen ja. Som den gamla tandläkarreklamen: Jag är inte bara mamma, utan tandläkare också. Eller var det tvärtom? I den här bloggen är det inte bara mina älskade barn, i himlen eller på jorden, utan Elisabeth också. Elisabeth kan få unna sig att blogga då och då utan dåligt samvete för de icke uppdaterade hemsidorna för barnen. Elisabeth ska få lite eget utrymme mitt mellan blöjbyten och Bolibompa.