Att blogga eller inte blogga...

... det är frågan!

Jag hinner inte med. Alls. Och ändå startar jag en blogg.

Det finns ett stort behov inom mig att få ur mig små vardagliga saker på pränt. Livet rusar på så fort och jag vill inte glömma. Jag vill leva i nuet och komma ihåg små roliga saker som Vilda och Ville säger och gör. Tyvärr har jag ett bra men kort minne och de saker som jag tänkt att jag ska komma ihåg, faller i glömska. Jag t.o.m. hade glömt att redan 2005 hade startat den här bloggen och svor när jag skulle skapa en ny att den inte ville godta min nya blogg. Problemet var att jag redan hade en med samma namn. Mitt liv i ett nötskal.

Barnens hemsidor hinner jag knappt med att uppdatera och där har kommit en till aspekt att tänka på. Det är inte lika lätt längre att lägga in mängder med foton och information om Vilda. Hon är ingen bebis längre utan en liten dam med stor integritet. Villes hemsida ja... Det sägs att man inte hinner med andra barnet lika mycket som det första och visst är det så. Jag kämpar och försöker verkligen dokumentera Ville lika mycket och det kanske jag ändå gör. Men jag har knappt tid att titta på fotona.

I många år har mitt liv kretsat kring barnlängtan och att få levande barn. Nu äntligen känns det som om livet har tagit en annan vändning och jag hoppas innerligt att det håller i sig. Jag och Peter kan behöva lite lugn och ro efter alla tunga år. Så mycket lugn och ro det nu är med en 3½-åring och en ½-åring som äter var tredje timme dygnet runt. Livet som jag längtat så efter.

Bloggen ja. Som den gamla tandläkarreklamen: Jag är inte bara mamma, utan tandläkare också. Eller var det tvärtom? I den här bloggen är det inte bara mina älskade barn, i himlen eller på jorden, utan Elisabeth också. Elisabeth kan få unna sig att blogga då och då utan dåligt samvete för de icke uppdaterade hemsidorna för barnen. Elisabeth ska få lite eget utrymme mitt mellan blöjbyten och Bolibompa.