Trollkonstnären

Jag passar på att skriva i bloggen nu när Peter ligger och får sovmorgon och när Vilda och Ville tittar på barnprogram.

Trollkonstnären, även kallad mamma, har som vanligt sovit i knappa entimmespass under natten. (Ok i natt var även Peter uppe, men i vanliga fall brukar det vara trollkonstnärens jobb.) Ville har varit förkyld av och till sedan han föddes och många gånger är det som den lilla täppta näsan ställt till det för nattsömnen.

Trollkonstnären brukar göra så här. Hon vaknar med ett ryck och bli klarvaken då Ville vaknar och skriker och är rädd då han inte kan andas ordentligt. Hon lyfter upp honom, stänger av andningslarmet och skyndar ut ur sovrummet för att inte väcka pappan. Med Ville på ena armen, lite gungandes och tröstande, fyller hon nappflaskan med vatten och ställer in i mikron. Under tiden tar hon fram vällingpulvret och sedan när flaskan är färdig i mikron, häller hon ut lite vatten på handen, fortfarande bara med en arm, för att känna så att det är lagom varmt. Häller i pulvret och skakar om och ger Ville nappflaskan i munnen.

Sedan in i badrummet och Ville läggs på skötbordet. Saltlösning i näsan, näsFridan för att suga ut det som täpper till och sedan en droppe Nezeril i varje näsborre. Och fort ska det gå! Ville är arg och stark och ju fortare desto bättre. Sedan in med nappflaskan i munnen igen och under tiden han själv håller nappflaskan, så passar trollkonstnären på att byta den överfyllda kissblöjan. Ibland lyckas hon själv göra sina behov sittandes på toalettstolen med ena handen på Villes fötter på skötbordet för att känna så att han inte är på väg att ramla ner.

Efter vällingflaskan, om Ville fortfarande låter täppt och rosslig i halsen, så ut i köket igen med honom på ena armen. Fram med slemlösande hostmedicinen Mollipect och medicinsprutan. Med ena armen lyckas trollkonstnären fylla på medicinsprutan med rätt dos och halvlägger Ville på köksbänken, så att han ska kunna svälja medicinen i rätt läge. Efter medicin och lite tröst, så somnar Ville snabbt om. Det gör inte hans mamma.

Är det riktigt illa så vaknar Ville till ca var 40 minut och skriker till lite halvt sovandes, för att näsan är täppt eller för att han tappat nappen. Är det en bra natt så kan det gå hela 5 timmar innan han påkallar uppmärksamheten.

Häromdagen, efter en 40-minutersnatt, så försov Peter och Vilda sig. Peter sa att Vilda fick stanna hemma från dagis så att han skulle kunna hinna i tid till sitt jobb. Trollkonstnären steg då upp i sitt zombieliknande tillstånd och gjorde i ordning dottern till dagis, för hon såg framför sig hur hon skulle kunna orka sysselsätta en snart 4-åring och en ½-åring hela dagen med så lite sömn i bagaget. Vilda kom i väg till dagis och Peter kom 1 minut i till sitt jobb, så han hann.

Trollkonstnären gjorde allehanda sysslor hela dagen och under tiden Ville sov middag, så ringde telefonen. Efter arbete med hushållet, Spädbarnsfonden, kontakt med arbetet, sociala mejl och telefonsamtal, förbereda middagen m.m. så kom Vilda hem igen. Trollkonstnären underhöll två barn till sena kvällen och nattar två barn då Peter anländer hem efter jobbet. Han är trött efter arbetet. Hon är trött efter nätter och dagar...

Trollkonstnären däckar i soffan framför TV:n och vaknar vid midnatt för att gå och lägga sig på riktigt. Vid 1-tiden är det Villes första vakna pass med välling igen.

Trollkonstnären undrar varför det heter föräldraLEDIG? Associerar man inte ordet ledig till sömn och vila? Fast trollkonstnären klagar egentligen inte, för hon är givetvis så tacksam över sina barn och tar hellre nattpassen än att också samtidigt parera en sambo som inte fått sömn. Det är inte att leka med. Så självvalt fortsätter hon att vara trollkonstnär... eller zombie?

Kram/Elisabeth