Bingo!

I fyra dagar var hela familjen någorlunda frisk och jag började att våga boka några sociala saker i almanackan. Givetvis med orden: Peppar, peppar, ta i trä!

I torsdags kväll kom Peter hem och kände sig magsjuk. Jag protesterade vilt och kände faktiskt en stor lust att portförbjuda honom hemma ;-) Inte mer, tänkte jag. Vi har varit sjuka sedan Villes dop 22 november och det går bara runt, runt, runt...

Jag själv åkte givetvis på lite magsjuka light men tack och lov slapp barnen. Vi tvättade händerna till förbannelse för att minimera risken.

I fredags kväll efter en en dag med trötthet och svaghet börjar jag känna att jag får starkt ont i halsen och svårt att svälja. Jojomensan. Halsfluss på gång. Senare på kvällen får även Peter ont i halsen. Det är Peters tredje omgång halsfluss, Vilda har haft det två gånger och så nu jag. Ville har varit konstant småförkyld sedan födseln.

Kan man ropa Bingo när man prickar in både maginfluensa och halsfluss? Jag brukar sällan klaga eller tycka synd om mig själv, men nu är jag så innerligt trött på skiten. Alla som har barn hemma vet att även om mamman själv är sjuk, så ska barnen servas... Att be om barnvakt är ju inte aktuellt med sjuka barn.

Idag åkte vi till vårdcentralen och jag stod på mig att alla fyra skulle undersökas i halsen. Jag berättade om att det bara går runt i familjen och vår läkare var toppen. Han skojade med Vilda och Ville så att de glömde av att det var äckligt med en träspatel i munnen och en tops som körs ned i svalget. Jag var den enda som slapp topsen för jag hade halsfluss till 100% bara man såg utseendet i halsen.

Gissa hur många i familjen som hade halsfluss? Bingo! Alla fyra! Har man självironi och är luttrad när man skrattar och skojar om Bingo? Självklart är jag givetvis mycket tacksam över att det är "lätta" sjukdomar som går att bota.

På apoteket fick vi med oss en specifik specialantibiotika som vi alla fyra skulle ta. Kåvepenin var inte ens ett alternativ. Kändes märkligt att hämta ut medicin till hela familjen, men hoppas att det är detta som behövs för att bryta den onda cirkeln.

Vi har knappt träffat någon i sociala sammanhang sedan november och jag börjar att känna mig lappsjuk! Jag har inte kunnat träffa flera nära och kära där en har cancer och två ska opereras snart. Skulle aldrig våga hälsa på och smitta med dagisbaciller. För att inte tala om alla små söta bebisar som fötts i bekantskapskretsen! Jag vill ju klämma och känna! Fast å andra sidan har jag ju fått tid till att starta en blogg med lite navelskådning :-)

Det gör så förbaskat ont att svälja... Glad att Vilda och Ville fick behandling innan halsflussen gick för långt. Jag tar hellre deras onda så att de slipper. Snälla håll tummarna för att den här medicinomgången hjälper!

Elisabeth med hög feber och två pingisbollar i svalget